söndag 2 juli 2017

Den förlorade sonen

Den förlorade sonen är den första boken i Dean Koontz serie baserad på berättelsen om Frankenstein. Den utspelar sig i ett nutida New Orleans, där Victor Frankenstein fortfarande lever och har ägnat de senaste 200 åren åt att utveckla sin konst att skapa varelser. Hans första monster lever också och när denna får reda på att Frankenstein inte är död beger han sig till New Orleans för att göra upp med sin skapare. Samtidigt går en seriemördare lös i staden och vi får följa två poliser som utreder brotten.

Historien låter väldigt rörig när man ska beskriva den (och då har jag ändå utelämnat en sidohistoria som jag tror kommer bli huvudhistorian i nästa bok) men den känns inte rörig när man läser. Boken växlar mellan olika perspektiv vilket för handlingen framåt på ett väldigt bra sätt. Som läsare vet man alltid mer än karaktärerna om vad som händer; det är inte någon pusseldeckare. Historien om Frankenstein visar sig fungera väldigt bra att spinna vidare på och Koontz gör ett bra jobb både med att hålla sig till ursprunget och göra sin egen variant av det.

New Orleans passar ypperligt som skådeplats för en sådan här historia, kanske framförallt för att jag aldrig varit där och därför inte har verkligheten att förhålla mig till. Det är en stad med en mystisk aura och den fuktiga värmen ger det hela en extra dimension. Även om det egentligen inte är så mycket miljöskildringar i boken är det svårt att föreställa sig att den skulle utspela sig någon annanstans.

Den svaga punkten i boken är karaktärerna. De är överlag endimensionella och varje person är med ganska lite, vilket gör att man inte riktigt bryr sig om någon. Eftersom berättelsen hoppar så mycket mellan karaktärerna blir det dock inget problem, man hinner aldrig tröttna på dem. Det är en perfekt sommarläsningsbok; spännande, passar för sträckläsning men är inte alltför tung och komplex.

onsdag 28 juni 2017

Norrlands svårmod

När den äldsta brodern försvinner i samband med älgjakten blir det början på den totala upplösningen av Annas familj. Många år senare börjar hon nysta i vad som verkligen hände, och hur det har påverkat henne.

Norrlands svårmod av Therése Söderlind är en roman om ett försvinnande, men också om att växa upp och hitta sig själv. Den är väldigt spännande, både för att man vill veta vad som hände och nyfikenheten på hur det ska gå framöver. Alla karaktärer känns så himla realistiska och även om man blir väldigt irriterad på dem ibland förstår man varför de gör som de gör. Det är en väldigt bra roman.

måndag 22 maj 2017

Simma med de druknade

Simma med de drunknade av Lars Mytting är en mycket bra bok. Jag har överlag tröttnat på historier som utspelar sig i nutid på grund av saker som utspelades för länge  sedan (läs: alla svenska deckare nuförtiden), men Mytting gör det på ett sätt som både är relevant och otroligt intressant att läsa. Det handlar om ett mysterium som behöver lösas, men framförallt är det en roman om människor och deras relationer.

Historien börjar i norsk nutid och sträcker sig tillbaka till de franska skyttegravarna under första världskriget. Jag tycker att det är ett intressantare krig än andra världskriget, bland annat för att det är så meningslöst och helt utan vinnare. Mytting lyckas få fram den känslan och gör mig samtidigt sugen på att besöka Somme. Och Shetlandsöarna. Det enda som egentligen stör mig med boken är att omslaget har en kvinna i röd klänning när en blå klänning är viktig i boken.

söndag 14 maj 2017

Sputnikälskling

När det kommer till böcker och filmer påverkar ens förväntningar ofta vad man tycker om dem. Jag har mest hört negativa saker om Haruki Murakamis böcker och blev därför glatt överraskad när Sputnikälskling överträffade mina (visserligen låga) förväntningar. Jag gillar att den är lågmäld och har en ganska enkel handling. Den är skönt svårplacerad i tiden och lite lagom exotisk för en västerlänning. Nu är jag betydligt mer sugen på att läsa övriga böcker Murakami skrivit, får hoppas att förväntningarna inte blivit för höga.

lördag 13 maj 2017

Kärleken passerade här en gång

Kärleken passerade här en gång av Peo Bengtsson kallas en modern kärleksroman på omslaget, men är främst en roman om en skilsmässa. Vi får följa huvudpersonen Samuels känslor när hans fru plötsligt meddelar att hon vill skiljas. Parallellt med historien om deras uppbrott får man följa hur de blev ihop. Det är en fin liten historia och jag gillar när vuxna hanterar sina problem på ett vuxet sätt. Den lämnar dock inga större intryck och jag kommer knappast komma ihåg den särskilt länge. Men boken fungerar bra som tidsfördriv.

onsdag 10 maj 2017

Stalker

Stalker är Lars Keller femte deckare, men den första av dem som jag läst. Den var lättläst och överlag spännande, men också onödigt blodig och jag känner mig inte sugen på att läsa fler. Den känns också onödigt detaljerad, på vissa ställen känns det nästan som att författarna vill skryta med hur mycket de kan. Också onödigt detaljerat sex. Helt enkelt känns väldigt mycket onödigt i boken. Själva historien känns överdriven och karaktärerna är av kategorin "bäst och vackrast", vilket mest är irriterande. Inte min typ av bok, helt enkelt.

lördag 6 maj 2017

En dåres försvarstal

En dåres försvarstal är August Strindbergs uppgörelse med sin första fru, Siri von Essen, efter deras skilsmässa. Skildringen av ett äktenskap från första mötet till det bittra slutet är en berg-och dalbaneresa tillsammans med två riktigt jobbiga människor. Det är otroligt roligt, romantiskt, irriterande, hemskt och sorgligt. I romanens början skrattar jag flera gånger högt, även om jag inte vet om Strindberg avsåg att vara rolig är han det verkligen - jag uppfattar det som att han har en viss självironi i t ex avsnittet där han blir arg på sin hustru för att hon inte tar hans förkylning på allvar eftersom han tycker att han faktiskt nästan dog under natten.
Jag tänkte mycket på hur det var att leva på Strindbergs tid medan jag läste, hur små ramar alla (särskilt kvinnorna) hade att röra sig inom. Det är ju egentligen konstigt att inte alla blev knäppa.
Jag rekommenderar En dåres försvarstal varmt, den var verkligen läsvärd.

fredag 5 maj 2017

Ordbrodösen


Anna Arvidsson har med Ordbrodösen lyckats skapa en riktigt originell YA-fantasy som jag mer eller mindre sträckläste. Alba har växt upp med sina morföräldrar i en liten bruksort i Värmland. Hennes släkt har i flera generationer haft en lukrativ hemlighet: kvinnorna bär på en förmåga att genom det skrivna ordet styra andra människor. På sin artonde födelsedag ska Albas kraft aktiveras, och som alla före henne ska hon genomgå ett inträdesprov. Till allas bestörtning misslyckas hon, och Alba får inte veta vad som kan vara fel. Alla kvinnor i släkten ska ju ha förmågan. Istället för att resa på ett utbildningsår med sin utvalda mentor skickas Alba till en avlägsen släkting i Stockholm, en kvinna som också saknar ordbrodösmagin. Där börjar hon nysta i mysteriet med den utblivna magin - det är något som blockerar den, men vad? 
Ordbrodösen är väldigt välskriven, och det är väl kanske en förutsättning när man skriver en roman om ordets makt. Jag gillar idén om ordbrodösmagin, både det att det som magityp i en fantasybok känns nytt och att det är en komplicerad typ av kraft. Även om man föds till ordbrodös är det inte alls lätt att vara det, minsta lillas språkliga fel kan ge enorma konsekvenser. 
Boken är spännande i stort sett rakt igenom, men tempot känns lugnt och berättelsen målas upp metodiskt bit för bit utan stress. 
Jag tror att boken är en fristående roman, men jag hoppas på en fortsättning för jag gillade den verkligen.

Gudarna



Gudarna - Elin Cullhed

Janne, Bita och Lilly är sexton år, och de är inte tjejer de är Gudar. De bor i Tierp, världens ände, som ibland är så kvävande att man måste sätta sig på en buss och bara åka vartsomhelst så länge man orkar. När Janne och Bita får veta att Lillys pojkvän misshandlar henne bestämmer de sig genast för att utkräva hämnd. När man inte kan lita på att någon annan ska ordna upp saker måste man göra det själv, och det ska göras hårt och obevekligt.
Hela boken är otroligt genomsyrad av tonårsfrustration, och det är det som är själva styrkan i den. Handlingen är kanske inte så viktig och karaktärerna är svåra att tycka om, men känslorna är levande och äkta och rasande och det räcker ganska långt. 

torsdag 4 maj 2017

Tripprapporter


Tone Schunnessons hyllade roman Tripprapporter läste jag bara för att den blev vald till månadens bok i min feministiska bokcirkel. Det är faktiskt väldigt rolig att bli utmanad på det sättet, jag är så van att läsa precis vad jag själv vill - man får ju inte böcker tilldelade sig på det sättet längre efter att ha slutat skolan.
Tripprapporter handlar om en ung kvinna som reser till Barcelona, Berlin, Thailand. Hon reser, lånar pengar, knarkar och kräks. Det händer inte mycket utanför henne själv och inuti är det kaos.
Jag tyckte inte om boken.
Faktiskt inte alls. Jag gillade inte språket och tyckte inte att det var unikt utan snarare pretentiöst. Jag blir frustrerad över bristen på story. Jag tycker att det är lite kul med en osympatisk kvinnlig huvudperson som sätter sig själv i centrum absolut hela tiden och beter sig allmänt oempatiskt och konstigt - men jag har läst det förr och bättre i andra böcker.
Jag gillade inte boken, men jag uppskattad verkligen att läsa den, för det blev en lång och intressant diskussion om den i bokcirkeln och efteråt kunde jag se vissa positiva aspekter med den som jag inte inte hade funderat så mycket på medan jag läste. (Hurra för bokcirklar, det är så himla kul!)

Fjärde riket



Fjärde riket har en ganska konstig storyline enligt mig. Blenda, Penny och LSD (ja, irriterande nog finns det en karaktär som kallas LSD) bestämmer sig för att störta skolans härskarinna Hedvig från hennes tron genom att använda tekniker hämtade från Hitlers övertagande av Tyskland. Ja, ni ser. Konstigt. Faktiskt rent osmakligt, även om tjejerna själva envist hävdar att de tycker att Hitler var hemsk men att han hade himla smart marknadsföring. 
Bortsett från att jag inte köper rimligheten i detta med nazi-taktiken känns boken allmänt ganska overklig, både med avseende på hur ungdomarna beter sig och pratar och på hur skolan fungerar. Rekommenderas alltså inte.

onsdag 3 maj 2017

Katter och annat

Det har blivit lite av ett tema för mig under vintern att läsa böcker baserade på bloggar. Tidigare Hyperbole and a half, nu How to tell if your cat is plotting to kill you. En sammanställning i bokform av The Oatmeals serier, som nog de flesta som befunnit sig på internet har sett. De är lite lagom roliga och det kan vara kul att bläddra i boken ibland, men man skulle lika gärna kunna googla. Och hur vet man om ens katt är ute efter ens liv? Tja, genom att den uppför sig som en katt...

Rakt ner i sjuttiotalet


Hemma hos Bettan - Eli Åhman Owetz

Barndomsvännerna Matte, Bettan och Carina har alla fastnat i gamla hjulspår. Matte är en halvkänd författare, skriver feelgood-romaner och föreläser för medelålders kvinnor på bibliotek runt om i landet. Någon gång ska han skriva nåt riktigt, riktigt bra. Bettan drömmer om att öppna en inredningsbutik, men den perfekta lokalen verkar aldrig dyka upp. Carinas framgångsrika karriär tar en dag tvärstopp när hon blir uppsagd och inte kan hitta ett nytt jobb. 
De bestämmer sig för att de borde samlas ute hos Bettan på landet och samla sig, och därifrån leder allt bara rakt ner i sjuttiotalet. Plötsligt har de råkat öppnat ett retro-retreat där vilsna människor i medelåldern får resa tillbaka till sina tonår och samla kraft. 
Jag trodde inte att jag skulle gilla Hemma hos Bettan, men gav den ändå en chans. Vilken tur att jag gjorde det! Det är nämligen en jättemysig bok och jag ville inte riktigt att den skulle ta slut. 

tisdag 2 maj 2017

Hallahem

 

Det är alltid kul med fantasy som innehåller gammal nordisk folktro och svenska miljöer. Den här gången har jag läst de första två (av tre) delarna i Hallahem-serien, skriven av Susanne Trydal. 
Torun har växt upp i Hallahem, staden under berget, där vitterfolket bor. Tilda har levt hela sitt liv i staden, i en vanlig villa bland människorna. En dag får de veta att de är bortbytingar och har levt på varandras plats. När Hallahem hotas blir Tilda en viktig del i kampen för att rädda staden. 
Böckerna var helt ok, men det känns att de är skrivna för en lite yngre publik. Jag tycker att vissa partier hastas förbi (t ex när Tilda, en vanlig trettonåring i en småstad får veta att hon tillhör ett mystiskt vitterfolk med särskilda krafter är det rent märklig hur svag hennes reaktion är. Det borde vara... en chock?) Språkligt haltar det lite, jag tycker att dialogen inte flyter så väl alla gånger - men på det stora hela så gillar jag ändå böckerna. Man kommer snabbt in i historian, det är ganska spännande och, som sagt: kul med svensk fantasy!

måndag 1 maj 2017

Spelreglerna

Jag har börjat uppskatta noveller alltmer, men det krävs en skicklig författare för att skriva riktigt bra på så lite utrymme. Jonas Karlsson är okej, men når inte de högsta höjderna. Jag gillar att flera av novellerna innehåller små blinkningar till varandra, men på det stora hela lämnar de inga intyck på mig. Så här några veckor efter att jag läst dem måste jag anstränga mig för att komma ihåg dem.

Flickorna i parken


Efter en tragedi blir Clare och hennes två döttrar tvungna att flytta, och hamnar i ett kvarter intill en park som används flitigt av intillboende familjer. Något hemskt händer den äldsta dottern i parken - någon skadar henne och frågan om vem och varför blir bokens mysterium. 
Boken passade inte mig så bra, jag tyckte att den liksom aldrig kom igång. Jag fick för lite information om de många inblandade personerna för att lära känna någon av dem och jag var inte särskilt engagerad i själva gåtan. 

Alex & me


Alex & Me är Irene M Pepperbergs berättelse om papegojan Alex som var en del av hennes forskningsprojekt om fåglar och språkinlärning. Alex otroliga förmåga att lära sig ord och att kommunicera med människorna i sin omgivning är såklart fascinerande och tankeväckande att läsa om, och läsningen var till största delen en väldigt positiv upplevelse. Dock tycker jag att författaren fokuserar lite för mycket på sig själv, sin barndom osv och för lite på sin relation med Alex och de andra fåglarna. Jag vill veta mer om Alex och följa hans framsteg mer detaljerat, steg för steg!

söndag 30 april 2017

Läsrapport April

April 2017 blev en bra läsmånad, hela femton böcker blev lästa!

34  Hallahem, sveket vid sjön - Susanne Trydal
35  Monstret och människorna - Mats Strandberg
36  Ordbrodösen  Anna Arvidsson
37  En dåres försvarstal - August Strindberg
38  Alena - Kim W Andersson
39  Harry Potter and the cursed child - J.K Rowling
40  Ett transfeministiskt manifest - Maria Ramnehill
41  Fara på taket, Lotta - Merri Vik
42  En väktares bekännelser - Elin Säfström
43  Vilken skiva, Lotta - Merri Vik
44  Allt jag inte minns Jonas Hassen Khemiri
45  Skriv upp det, Lotta - Merri Vik
46 The geek girl's guide to cheerleading - Charity Tahmaseb
47  Rena snurren, Lotta - Merri Vik
48  Lily and the octopus -  Stephen Rowley
49  Våra kemiska hjärtan - Krystal Sutherland

Jag utser Lily and the octopus och En dåres försvarstal till månadens bästa, Harry Potter and the cursed child till mest meningslös och Allt jag inte mins till den bok jag helst hade låtit bli att läsa.

Det kommer alltid en ny himmel


När jag såg Det kommer alltid en ny himmel av Lori Nelson Spielman på ljudboksappen tänkte jag att det vore trevligt med lite chic-lit/feelgood. Det var väl ungefär vad boken var tänkt att erbjuda också, men jag blev inte helt nöjd.

När Bretts mamma går bort efter en tids sjukdom blir hennes testamente en chock för familjen. Sönerna får sin beskärda del av pengar, svärdottern får hela firman, Brett får... ingenting. Ingenting annat än ett löfte om att hon ska få inkassera sitt arv om ett år, förutsatt att hon har prickat av ett antal livsmål hon satte upp för sig själv när hon var fjorton år gammal. Mamman var nämligen övertygad om att Brett inte levde till sin fulla potential och att hon skulle kunna vara betydligt lyckligare än hon är. Brett själv tycker att hon har ett bra liv med en perfekt pojkvän, bra jobb och fint boende. Visst är det tråkigt att hennes pojkvän är så fokuserad på prestation och status och absolut inte vill ha barn, och visst känner hon sig otillräcklig på jobbet, men det är ju bara att bita ihop och fortsätta, hon har ju det alla vill ha?
Listan hon får i sin hand är inte lätt att checka av. Hon måste köpa en hund. Hon måste köpa en häst (Hon bor mitt i stan). Hon måste bli förälskad (Hon har redan en kille). Hon måste arbeta som lärare (Hon har utbildning för det men har bara gjort det en väldigt kort tid för länge sedan) och hon måste skaffa barn. OBS hon har alltså ETT ÅR på sig att göra detta. Från och med nu. Om ETT ÅR ska hon ha en färdig bebis. Och en hund. Och en häst. Ok.
Sen börjar, inte oväntat, en klassisk feelgoodroman-quest efter lyckan, där Brett steg för steg upptäcker att hennes gamla drömmar kanske fortfarande kan vara något att ha. Det är underhållande, det får man ge boken, men det är också otroligt irriterande att det ställs sådana orimliga krav på Brett när hennes syskon inte behöver åstadkomma något för att få sitt arv. Vem kräver att en annan människa skaffar ett barn "för jag vet att det är bäst för dig, du kommer bli lycklig"? Det är ju sjukt att lägga sig i sina barns liv på den nivån. Jo, hon hade ju kunnat strunta i listan och skippa arvet, men det är fortfarande sjukt att mamman tycker sig ha rätt att manipulera sitt barn på det sättet.
Spoiler: det slutar lyckligt. Surprise.

Iggy 4-ever


Iggy 4-ever av Hanna Gustavsson är uppföljaren till Nattbarn - som jag tyckte var riktigt bra. Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför, men jag gillar inte Iggy 4-ever så mycket. Det finns många element jag tycker om: den väldigt autentiska skildringen av fjortonåringar, att flera av karaktärerna tecknats väldigt androgyna och att det finns ett klassperspektiv med Iggys ensamstående, kämpande mamma. Kanske är det att jag inte riktigt förstår vad tonåringarna i serien håller på med, vad de tänker, känner och deras bristande konsekvenstänk som gör att jag blir lite irriterad. Samtidigt är det ju det som gör det verkligt, att de beter sig som riktiga tonåringar. Jag skulle sätta betyg 3/5, helt ok men inget som berör mig särskilt djupt eller som jag kommer minnas om några månader.

fredag 28 april 2017

Hungerhuset


Jag har velat läsa Hungerhuset av Loka Kanarp och C M Edenborg jättelänge och blev därför glad när jag hittade den i bibliotekets seriehylla. Men, för mig blev det en liten besvikelse. Väldigt snyggt tecknat, och en ganska stämningsfull och småläskig historia - men det är så kort! Jag hade önskat ett dubbelt så långt album så att berättelsen om två systrar som hittar ett hemsökt hus i skogen hade hunnit få lite mer djup.




Läsrapport Januari-Februari-Mars

Bättre sent än aldrig tycker jag, och drar till med en läsrapport för årets första tre månader.

JANUARI / FEBRUARI /MARS
1   8 saker du aldrig skulle våga - Eva Susso
2   Uppgång och fall - Liv Strömqvist
3   Jag lever, tror jag - Christine Lundgren
4   Släppa taget - Katarina von Bredow
5   Gudarna - Elin Cullhed
6   Flickorna - Emma Clarke
7   Millan - Pia Hagmar
8   Roseanna - Maj Sjöwall o Per Wahlöö
9    Millan 2 , sveket - Pia Hagmar
10  Som eld - Sara Lövstam
11  Svart kvinna - Fanna Ndow-Norby
12  Mannen som gick upp i rök - Maj Sjöwall o Per Wahlöö
13  Millan 3, drömmen - Pia Hagmar
14  Bad feminist - Roxane Gay
15  Under det rosa täcket - Nina Björk
16  Kurragömma - Petrus Dahlin
17  The stand 2, american nightmares
18  I en mörk, mörk skog - Ruth Ware
19  Jag ringer mina bröder - Jonas Hassen Khemiri
20  Nils Karlsson Pyssling - Astrid Lindgren
21  Sweet Valley confidential - Francine Pascal
22  Jag håller tiden - Åsa Grennvall
23  Sjunde våningen - Åsa Grennvall
24  Svinet - Åsa Grennvall
25  Hungerhuset - Loka Kanarp
26  Iggy 4-ever - Hanna Gustavsson
27  Det kommer alltid en ny himmel - Lori Nelson Spielman
28  Alex & me - Irene M Pepperberg
29  Flickorna i parken - Lisa Jewel
30  Hallahem, staden under berget - Susane Trydal
31  Hemma hos Bettan - Eli Åhman Owetz
32  Fjärde riket - Maria Nygren
33  Tripprapporter - Tone Schunnesson

torsdag 27 april 2017

Svinet


Svinet handlar om en riktigt svinig man och kvinnorna runt omkring honom. Han upplever sig vara någon slags konstnär, växlar mellan hybris och dålig självkänsla och manipulerar ständigt sin omgivning. Kvinnorna i hans liv är en fd flickvän som han inte släpper greppet om, en ung kvinnahan raggar upp i väntrummet till psykakuten, en lite äldre älskarinna med social fobi och så hans mamma som gör allt för att släta över hans sjuka beteenden. Jag blir otroligt irriterad på samtliga karaktärer i den här serieromanen, och jag har därför ganska svårt att uppskatta den. Omslaget däremot är bland det snyggaste jag sett!

2 x Åsa Grennvall


Åsa Grennvalls självbiografiska seriealbum Jag håller tiden är en plågsam skildring av hur det är att kämpa för att ha en relation till en förälder som inte anstränger sig det allra minsta tillbaka. Hur mycket kan man vänta ut och in på sig själv för att vara till lags, hur mycket ska man behöva kämpa för en förälders uppmärksamhet och kärlek? Jag gillar den här teckningsstilen, den är enkel och nästan lite naiv men säger precis allt som behöver sägas. Frustrerande men också hoppfull läsning som jag verkligen rekommenderar.


Sjunde våningen handlar om ett vägen in i- och vägen ur ett misshandelsförhållande. Starkt och klarsynt tycker jag, men samtidigt är det ett ämne som är jobbigt att läsa om för man blir ju så arg! En av mina favoriter bland Grennvalls album.

onsdag 26 april 2017

Ett återbesök i Sweet Valley


Som många andra läste jag med förtjusning alldeles för många böcker om tvillingarna i Sweet Valley som tolv-trettonåring. Ja, och längre än så. Bokserien blev ett slags guilty pleasure som jag gärna har återkommit till då och då - det är så otroligt korkade och lättsamma böcker som dessutom ger mig en mysig nittiotalsnostalgi. Det finns, för den oinvigde, ungefär en miljon tvillingböcker. En serie om när de går i sexan (femhundra tusen böcker ungefär, och tiden går aldrig och de börjar aldrig sjuan), en om highschool (femhundra böcker till, de går hela tiden i samma årskurs), en om när de går i låsgstadiet, en om college och en släktsaga om deras förfäder. Alltså.. det är lite sjukt.

Har ni redan läst hela miljonen böcker? Fear not, det har kommit en ny! I Sweet Valley confidential får vi möta tvillingarna som vuxna. Elisabeth och Jessica är tjugonio år, fortfarande med underbart v vackert blont hår, ögon med samma färg som havet och ooootroliga figurer. De är med andra ord fortfarande underbara. De är också väldigt osams efter att Jessica stulit Elisabeths pojkvän. Jessica bor kvar i den californiska småstaden men Elisabeth är en kämpande "journalist" på en gratistidning som recenserar off-broadwaypjäser. Jessica lever i en fin och kärleksfull relation, brinner för sitt yrke som hon är väldigt duktig på och är uppslukad av ångest och saknad efter sin syster, Elisabeth är rasande och hämndlysten. Personlighetsmässigt har det alltså hänt lite med tvillingarna. Kvalitetsmässigt har det dock inte hänt så mycket sen sist, det inte en särskilt välskriven bok vi snackar om här. Det hade jag inte heller väntat mig (hallå, har läst iallfall en halv miljon tvillingböcker), men däremot hade jag väntat mig att det skulle vara lite... roligare. Tyvärr tyckte jag att det här var en riktigt seg bok. Den går mest ut på att Elisabeth gnäller runt i storstan i en evighet - det händer nästan ingenting.
Det är lite kul att få veta vad som hänt med många av karaktärerna från förr, men de flesta uppdateringarna vävs knappt in i handlingen utan kommer som märkliga instick som inte alls behövs. Boken är 100% skriven för gamla fans, har man inte läst de gamla böckerna finns det absolut INGET att hämta här. För oss som känner till Sweet Valley (men vad ÄR det för namn på en stad egentligen?!) är det lite småkul med ett återbesök, men inte mycket mer än så.

tisdag 25 april 2017

I en mörk, mörk skog


Nora lever ett stillsamt liv i ensamhet. När hon helt oväntat blir inbjuden till sin barndomskompis Clares möhippa tvekar hon länge och väl om hur hon ska göra. Hon har inte haft någon kontakt med Clare på många år, och hon är inte ens bjuden till bröllopet. Till slut fattar hon beslutet att åka. Festen är planerad att sträcka sig över en hel helg, och den ska gå av stapeln i en lånad stuga långt ut i skogen. Nora känner sig obekväm, stämningen i huset är inte den bästa och det finns knappt någon mobiltäckning. Clares nya bästa vän beter sig allt mer märkligt och Nora önskar mest att hon skulle kunna åka därifrån. Helt plötsligt vänder allt och den obekväma stämningen förvandlas till en våldsam katastrof. Nora vaknar upp på sjukhus, utan minnen av vad som hände. Vem har klarat sig helskinnad ut ur skogen, och vem är skadad - eller rent av död?

En helt ok spänningsroman där jag blev lite för irriterad på alla störiga karaktärer. Men, som sagt, det var spännande med lite lagom oväntade vändningar. Titeln tycker jag är lite missvisande då skogen inte alls spelar en särskilt stor roll i dramat.

måndag 24 april 2017

The stand - American Nightmares

Ett plötsligt sug efter att läsa serier fick mig att minnas att jag har haft del två i serieversionen av Stephen Kings The Stand (American Nightmares) oläst i bokhyllan alldeles för länge.
Jag gillar verkligen den här serien, den får fram känslan från boken så bra och det är kul att karaktärernas utseenden är baserade på boken och inte på filmen. Nu måste jag se till att köpa nästa del!

söndag 23 april 2017

Under det rosa täcket


Under det rosa täcket av Nina Björk är en feministisk klassiker från nittiotalet som jag tänkt att jag borde läsa sedan den kom ut ungefär. Nu är det gjort!
Det är lite synd att jag inte läste den när den var ny, för mycket känns idag lite inaktuellt. Dock är det intressant att se hur den feministiska debatten har förändrats över tiden och vilka frågor som det pratades om då jämfört med nu. Jag retar mig lite på formatet, det pratas mycket om andra verk men det finns inga fotnoter och det gör att det hela känns lite luddigt.

fredag 21 april 2017

Kurragömma



Kurragömma av Petrus Dahlin hittade jag på... ja, på nån ljud/e-bokstjänst, jag minns faktiskt inte vilken det var jag använde just när jag läste just den här boken.
Det är en spökhistoria som trots att den har målgrupp 9-12 år är riktigt creepy. (Hur kommer det sig förresten, att jag hittat flera böcker för mellanstadieåldern som jag tycker är riktigt läskiga när det är så himla svårt att hitta vuxenböcker som lyckas få fram samma stämning?!)
Boken handlar om Astrid som är i Spanien för att vandra tillsammans med sin mamma. När ett oväntat problem på mamman jobb dyker upp och hon är tvungen att resa iväg för att hjälpa till att lösa det vägrar Astrid följa med. Hon är helt säker på att hon vill stanna och vänta i det hyrda huset. När hon väl blivit ensam är hon inte lika säker på att det var en bra idé. Märkliga saker börjar hända. Våta fotspår dyker upp utanför huset, människorna i den närliggande byn är avståndstagande och ett gäng barn dyker upp där man minst anar det.
Jag tyckte att den var både underhållande och lite läskig, dock var kanske inte det här med att mamman lämnade en trettonåring ensam i en främmande bergsby så väldigt trovärdigt.

Bad feminist


Nu i vår har jag blivit medlem i inte mindre än två stycken bokcirklar!
Min första bokcirkel, som är en feministisk cirkel, bildades på facebook och jag kände ingen i den innan vi träffades. Vi har haft riktig tur, det är ett roligt och trevligt gäng som hittills har träffats tre gånger.
Till det första tillfället läste vi två böcker, varav den ena var Bad Feminist av Roxane Gay .
ar en av de två böcker min nya feministiska bokcirkel läste till vår första träff.
Boken består av en samling texter med många varierande teman. Det handlar verkligen om nästan allt. Populärkultur, att arbeta i universitetsvärlden, alfapet, bdsm, rasism, kroppsideal... Jag hade förväntat mig att alla texter skulle ha nån sorts feministisk grund, men så var det inte (även om många hade det temat i botten). För mig var boken lite för lite av allt. Det blev lite för ytligt, jag fick inga aha-upplevelser, jag lärde mig inget nytt. Kanske fungerar den bättre i USA där jag tänker mig att feminsmen som rörelse befinner sig på ett lite annat ställe än den gör i Sverige, men för mig (och majoriteten i min bokcirkel) var den på lite för grund nivå för att vara särskilt givande.

torsdag 20 april 2017

Helgfrågan v. 16

Helgfrågan från Mias bokblogg är en nyhet för mig, men en rolig sådan eftersom jag var sugen på att svara på någon slags uppstyrd bloggfråga!
Veckans fråga lyder:
Följer du en eller flera författare på facebook och/eller Instagram? I så fall vilka och varför?

Jag följer Stephen King på facebook, det är nog allt i den vägen. Han är en av mina absoluta favoritförfattare, och han är dessutom väldigt rolig i sociala medier. 

Mannen som gick upp i rök



Mannen som gick upp i rök är Sjöwall Wahlöös andra roman om Martin Beck. Den här gången skickas Beck till Ungern för att söka efter en försvunnen journalist och får samarbeta med den Ungerska polisen.
Jag tyckte att temat var lite halvkul, jag lyckades inte arbeta upp något som helst intresse för journalisten. Tur att jag ändå gillar Martin Beck så mycket att det räckte för att boken skulle hamna på något slags medelbetyg i slutändan.

Som eld


Jag tror att Som eld är den tredje boken jag läser av Sara Lövestam, och jag måste säga att jag älskar hennes sätt att skriva. Det blir så otroligt realistiskt och trovärdigt och hon har verkligen en förmåga att krypa under skinnet på sina karaktärer.
Anna och Lollo träffas på en skärgårdsö. Anna och hennes pappa bor i Rågsved och har tillbringat många somrar på ön, i en liten skruttig stuga med utedass och ett tak som behöver lagas.  Lollo kommer med sin överklassfamilj för att flytta in sitt nya sommarhus. De har en gigantisk tomt, åker på utflykter i en stor motorbåt och behöver aldrig bekymra sig om pengar. Lollos familj tycker att Annas pappa är en ovårdad, konstig gubbe och Annas pappa tycker att grannfamiljen är stroppiga och överlägsna. Men långt borta från sina vanliga liv hemma i stan börjar Anna och Lollo att närma sig varandra.
Som eld är en nära och äkta skildring av förälskelse - spänningen, oron, glädjen, nervigheten. En fin bok som jag gärna skulle läst på en klippa vid havet.


onsdag 19 april 2017

Svart kvinna



@SvartKvinna är instagramkontot som grundades av Fanna Ndow Norrby med syfte att visa upp den svenska vardagsrasismen och ojämlikhetens fula tryne med genom att dela inskickade berättelser om verkliga situationer som drabbat svarta kvinnor i Sverige. Det var otroligt obehagligt, upprörande och bra.
I boken Svart kvinna varvar Nodw Norrby utdrag från instagramkontot med nyskrivna texter på samma ämne. Det är, precis som instakontot intressant, hemskt och en nödvändig påminnelse om vad vi har att kämpa emot. Riktigt bra, alla borde läsa den här boken.

fredag 14 april 2017

Till offer åt Molok

Till offer åt Molok är den femte av Åsa Larssons deckare om Rebecka Martinsson. Jag vet att jag läst den första, kanske även den andra, men som med de flesta deckarserier gör det inte så mycket att man inte läst allt, det är mordhistorien som är det relevanta. I Till offer åt Molok växlar historien mellan mord i nutid och en påhittad kärlekshistoria mellan Kirunas grundare och en skolfröken. Jag är trött på att läsa alla dessa deckare som är uppbyggda så, med nutida mord som grundar sig i händelser som inträffade för flera generationer sedan. Det känns nästan alltid så himla orealistiskt. Dock gillar jag de historiska delarna och skulle gärna läsa mer av dem, även om jag tycker att det är problematiskt att hitta på en massa om verkliga personer. Det jag främst tar med mig från denna bok är att jag borde läsa färre deckare och fler historiska romaner.

torsdag 6 april 2017

Tre ljudbokstjänster, testing testing!

Som ni kanske har sett i tidigare inlägg så testade jag ljud- och ebokstjänsten Storytel innan jul. Efter att de trettio gratisdagarna var till ända köpte jag ett abonnemang, för jag hade snabbt fastnat för appen. Men efter ett tag kändes det som att jag fick svårare och svårare för att hitta nya böcker som jag ville läsa. Det tolkade jag som att det var dags att testa en ny app! Jag hittade ett erbjudande om att testa tjänsten Bookbeat gratis i trettio dagar och laddade ner den appen, och efter det erbjöd gymmet jag tränar på sina medlemmar två gratismånader på Nextory så då bytte jag dit.
Efter att ha testat alla tre tjänsterna grundigt är jag redo att jämföra dem och kora en vinnare. Here it goes, 100% osponsrade åsikter:

Storytel är min överlägsna favorit. Den här tjänsten är den som har flest titlar som jag vill läsa, och jag uppskattar särskilt att det finns väldigt många engelskspråkiga ljudböcker att välja mellan. Jag hittade till exempel en hel del amerikansk YA-litteratur som jag haft på min att-läsa-lista på Goodreads.com en längre tid.
Storytel har en väldigt bra funktion: om en bok finns som både e-bok och ljudbok kan man växla mellan formaten - appen håller koll på hur långt man läst. Man kan alltså sitta på tåget och läsa en e-bok, och slå om till ljudbok när det är dags att gå av. Uppläsningen börjar på samma ställe som man slutade läsa i textform. A-mazing!
Appen fungerar smidigt. Det finns en smart funktion för att ställa om skärmen till nattläge så att den blir lättare att läsa i ett mörkt rum och man kan ändra teckenstorlek och typsnitt. Det är lätt att söka efter böcker, men jag saknade en bättre funktion för att söka på ämnen. Jag hittar inget bra sätt att söka efter till exempel böcker om katter, zombies eller arkitektur. Tänk så roligt och praktiskt det vore att kunna söka på ämne och inte bara titel eller författare!
Jag tyckte också att det var tråkigt att utlästa böcker ligger kvar i samma "hylla" som de man sparat för att läsa senare. Jag skulle vilja att lästa samlades på en egen flik nånstans så att det blir enkelt att gå tillbaka och se vad man läst, och när utan att behöva blanda lästa och olästa böcker.

Bookbeat hade färre intressanta titlar (men det beror ju såklart på vilka böcker man är intresserad av). Jag upplevde det som att det fanns ett mindre utbud av ungdomsböcker än på Storytel och att det engelskspråkiga utbudet var väldigt litet. Appen fungerade bra, men saknar funktion för nattskärm. Det går inte att växla mellan e-bok och ljudbok som hos Storytel.

Nextorys utbud känns likvärdigt eller sämre än Bookbeats. Det är en otrolig överrepresentation av självhjälpsböcker i alla kategorier jag klickar på, och det är verkligen inte min favoritgenre. Det finns en del engelskspråkig litteratur, men inte så mycket. Det finns ingen nattskärm och det går inte att växla mellan e-bok och ljudbok. Det är onödigt krånglig att radera böcker man sparat till senare.

Ja, det är väl ganska uppenbart att min favorit är Storytel. Snart går min gratis testperiod ut på Nextory och då går jag tillbaka till Storytel igen. Jag måste säga att ingen av tjänsterna var dålig, men för mig var Storytel helt enkelt lite bättre än de andra. Mitt tips är att testa en app i taget och känn efter vilka funktioner man trivs med i apparna och vilket bokutbud som passar en bäst. Det är otroligt trevligt att ha en bokapp i mobilen, tänk att alltid ha något att läsa utan att behöva bära på en tung bok! För att inte tala om hur trevligt det är att kunna välja en helt ny bok om den man håller på med inte känns helt rätt för just den promenaden man för tillfället befinner sig på.

fredag 31 mars 2017

Jag ringer mina bröder


Jag ringer mina bröder av Jonas Hassen Khemiri börjar med att en bil exploderar i Stockholm Ett misstänkt terrrordåd. Amor tar sig till platsen, vill se och förstå men blir mest av allt förvirrad. Han börjar ringa runt, till sina bröder, till sin mormor, till en tjej han stalkat. Han ringer för att varna dem från att röra sig ute på stan, från att väcka uppmärksamhet, från att se ut som terrorister. Han ringer också för att höra vad de tror om attentatet.
Jag tyckte om boken, men fick kämpa lite för det. Ljudboksinläsningen är nämligen hemsk. Nästan alla av Amors samtalspartners får tillgjort spexiga röster, och i början trodde jag att det var menat att illustrera att Amor tyckte att just den karaktären var en riktig idiot. Men så verkar det inte vara, det är bara inläsaren som fått lite för mycket feeling. Läs den i textform!

torsdag 30 mars 2017

Hästtjejsnostalgi

       
        
Jag fick syn på Pia Hagmars hästbok Millan på Storytel och fick ett plötsligt sug efter just hästar. Jag plöjde en hel del i genren som barn, och det var åratal sen jag läste en bok som utspelade sig i ett stall. Det var en riktig lyckträff, precis en en sån hästbok som jag hade älskat när jag var 10-11år. Hästar, stalltjej som kämpar sig till stallet på cykel i ur och skur, konflikter med det tuffa gänget i stallet och en berättelse som landar även i vardagen utanför stallet. Jag läste fortstättningarna Drömmen och Sveket när jag ändå var igång, och rekommenderar Millan-böckerna till alla som varit eller velat vara hästtjej.

Roseanna


Efter att jag bytt ljudbokstjänst blev det lite svårt att hitta fler böcker som jag ville lyssna på. Jag bestämde mig för att ta en klassiker, och påbörjade projektet Läsa alla Sjöwall-Wahlöö böcker.

Den första boken heter Roseanna och kom ut 1965.
En ung kvinna hittas död i vattnet i Göta kanal. Polisen får kämpa länge med att identifiera henne, och har över huvud taget väldigt få spår att gå på. Det här sägs väl vara den allra första polisromanen, det gör det lite extra kul att ha läst den. Den var också riktigt bra med ett fall som läsaren inte kan knäcka redan från början och med realistiska dialoger och karaktärer.

onsdag 29 mars 2017

Flickorna


Jag är alltid lite (ok, ganska mycket) skeptisk till böcker som hypas överallt. Jag blir oftast inte sugen på att läsa böcker som "alla" tycker är bra, men förr eller senare blir jag ändå nyfiken och ger dem en chans (förutom Da Vinci-koden som jag inte tror att jag någonsin kommer att läsa).
Emma Clines Flickorna visade sig förtjäna alla positiva recensioner den har fått.

Evie Boyd var fjorton år sommaren 1969. Hon är uttråkad, avvisad av sina tidigare vänner och drar planlöst runt och väntar på att något ska hända. I det tillståndet möter hon en grupp flickor i parken, flickor som verkar både vilda och fria. Flickorna tar henne med till ranchen de bor på, där en karismatisk man som heter Russel har samlat följare i ett kollektiv där alla hjälps åt och där alla är beredda att göra vad som helst för sin ledare. Evie lockas av gemenskapen, och dras allt mer in kretsen kring Russel.
Boken bygger på Charles Manson-morden, med fokus på vad som ledde fram till att kvinnorna runt honom kunde komma att begå sina hemska brott. Bokens styrka är just detta, skildringen av flickorna och kvinnorna, dynamiken och relationerna, maktspel och längtan efter uppmärksamhet. Riktigt, riktigt bra.

tisdag 28 mars 2017

Reader problems book tag

Det var länge sen jag hakade på en enkät, och den här som Bokföring enligt Monika har hittat såg kul ut. Vi kör!

1. Du har 20.000 olästa böcker i din bokhylla, hur bestämmer du vad du ska läsa?
Men hallå, vem har 20.000 olästa böcker i sin bokhylla? Jag antar att jag känner efter vilken typ av bok jag är sugen på först, och sen letar jag bland de som stämmer in på den känslan, genren, tjockleken.

2. Du är halvvägs genom en bok och du känner inte något för den. Ger du upp läsningen eller läser ut den?
Om jag har hunnit halvvägs har jag ärligt talat svårt att lägga ner. Mest för att jag vill tillgodoräkna mig boken i mitt läsmål 100 böcker/år (ja, det är fånigt). Men är det riktigt tråkigt, och särskilt om boken är tjock så slutar jag. Jag är inte rabiat!

3. Slutet av året kommer med stormsteg och du har inte avslutat din läsutmaning. Försöker du läsa ikapp och hur i så fall? 
Ja. Varje år. Läser tunnare och tunnare böcker ju senare på året det blir.

4. Omslagen på böcker i en serie du älskar matchar inte, hur hanterar du det?
Det är trist, men ingen katastrof. Fast nu när jag tänker efter så beror nog min lättsamma inställning på att jag sällan köper böcker, och om jag gör det så har jag väntat så länge att serier oftast kommit ut i samlingsboxar där allt matchar. 

5. Alla omkring dig hypar över en bok du inte gillar. Vem bondar du med som har liknande känslor?
Då letar jag upp boken på Goodreads.com och läser recensionerna från de som gett den ettor och tvåor i betyg. Mycket tillfredställande!

6. Du läser en bok offentligt och känner hur du börjar gråta. Hur hanterar du det?
Pausar, stirrar uppåt eller ut genom tågfönstret. Samlar mig. Läser vidare. Upprepar detta tre gånger ungefär. Blir det värre gömmer jag mig bakom mitt långa hår. Har mycket svårt att sluta läsa mitt i sorgliga partier. 

7. Uppföljaren till en bok du älskar har precis kommit ut men du har glömt vad som hände i förra boken. Läser du om boken innan du går vidare?
Nej, kanske bläddrar igenom lite snabbt.

8. Du vill inte att någon ska låna dina böcker, hur säger du på ett trevligt sätt nej till någon som frågar?
Jag är generellt ok med att låna ut mina böcker, men om jag inte ville att någon skulle låna dem hade  det ju varit lätt att säga att jag aldrig lånar ut böcker.  

Du har plockat upp fem böcker den senaste månaden men inte kommit någonvart med dem. Hur kommer du över en lässvacka? 
Läser en ny ungdomsbok, det brukar vara lätt- och snabbläst och är en av mina favoritgenres.

10. Det är många böcker som har kommit ut och som du bara måste läsa, hur många böcker köper du?
Förmodligen ingen, jag köper mest böcker som jag redan har läst och vet att jag älskar.

11. Efter du har köpt alla de där böcker du bara måste läsa, hur lång tid sitter de i din bokhylla innan du faktiskt läser dem?
Allt ifrån en vecka till tio år.

Släppa taget


Släppa taget, Katarina von BredowStella och Elsa är tvillingar men de är väldigt olika varandra. Elsa är tillbakadragen och försiktig och Stella är utåtriktad och betydligt vildare. På ytan är de lika, och det blir allt jobbigare att bli ihopblandade då de är så olika inuti. När klassen får en ny, överambitiös dramalärare som vill få eleverna att öppna sig helt rörs allting om och tjejernas olikheter skapar konflikter. Det är inte en bok som kommer lämna något bestående minne hos mig, men det var trivsam läsning för stunden.

måndag 27 mars 2017

Jag lever, tror jag


Mitt i vårterminen på sista året på gymnasiet dör Kims bästa vän Moa i en bilolycka. Kanske har hon kört ihjäl sig. Kim vet inte hur hon ska kunna hantera förlusten. Hon klarar inte ens av att gå till kyrkogården på dagen utan hänger där på nätterna. Att inte veta vad som hände Moa blir allt jobbigare, och Kim börjar leta efter en dagbok som hon vet sak ligga gömd nånstans. Steg för steg blir hon tvungen att acceptera och gå vidare.
Jag vet inte varför, men Kim berör mig inte särskilt mycket. Jag tycker inte att karaktärerna riktigt kommer till liv och att boken känns lite platt. Jag hade väntat mig att känna mer för en bok med det här ämnet.

Uppgång och fall


Jag fick Liv Strömqvists senaste album Uppgång och fall i julkapp, och läste det såklart redan i mellandagarna. Älskar Liv!
Den här gången tar hon sig an kapitalism, klass och pengar, och tittar närmare på mindfulness, Chris O'Neill och Annie Lööf. Kul och smart som vanligt.

söndag 26 mars 2017

8 saker du aldrig skulle våga



Första boken för 2017 blev en e-bok: 8 saker du aldrig skulle våga av Eva Susso och Moa Eriksson Sandberg.
Fyra högstadietjejer bestämmer sig för att starta en slags klubb där de ger varandra utmaningar som måste utföras och rapporteras tillbaka till klubben. De är fyra ganska olika tjejer med olika intressen, men genom utmaningarna och stödet från varandra växer de tillsammans och blir allt starkare.
För mig var det här lite för mycket "generisk ungdomsbok" för att riktigt fånga mig. Karaktärerna är stereotypa i sina tydligt olika stilar, och även om jag gillar att de ibland är osympatiska (eftersom det gör dem mer levande) så tycker jag att de stundtals beter sig konstigt. Det finns till exempel en baskettjej som målas upp som en väldigt snäll och omtänksam kompis, men som inte har något dåligt samvete över huvud taget över att sno en lagkompis pojkvän. Den androgyna Kay som bara känner sig bekväm i jeans och pösiga tröjor går plötsligt på skolfest klädd i kroppsstrumpa. En nätpedofil går till våldsam attack mot en tonåring på öppen gata inför publik. Tjejen som gillar retrostil beskrivs som om hon såg ut som Elsa Billgren.
Det är absolut inte dåligt, och det finns säkert en del styrka att hämta här om man är i målgruppsålder, men för oss överåriga YA-älskare var den inte så givande.

Best of 2016

Äntligen! Äntligen har jag bloggat ikapp så pass att 2016s läsning är redovisad. (Just nu behöver vi inte tänka på att jag har läst 26 böcker under 2017 som ligger på hög och väntar på egna blogginlägg, ok).
Även om det var länge sedan det var nyår kan det vara på sin plats med ett litet inlägg för att kora de bästa läsupplevelserna 2016 tycker jag. Bättre sent än aldrig!
Så här är de, de 10 bästa från 2016 utan inbördes ordning:

En man som heter Ove - Fredrik Backman

Färjan - Mats Strandberg

Det är något som inte stämmer - Martina Haag

Slasher boys and monster girls

The uninvited - Cat Winters

Soul of an octopus - Sy Montgomery

Sommarboken - Tove Jansson

Vi är en - Sarah Crossan

Which witch? - Eva Ibbotson

Glöm mig - Alex Schulman

Girls on fire


Girls on fire av Robin Wasserman dök upp som ett tips på Goodreads.com och jag nappade genast. Jag är o-er-hört svag för uppväxtskildringar med tjejer som huvudpersoner och fokus på vänskapsrelationer.

Hannah Dexter är opopulär och ständigt trakasserad av skolans populäraste tjej, Nikki. Hennes liv är mestadels tråkigt och meningslöst. Men näst sista året på highschool förändras allt.  Nikkis pojkvän begår självmord, och Lacey dyker upp från ingenstans och blir Hannahs bästa vän. Tillsammans med Lacey vågar Hannah förändras, byter klädstil attityd och smeknamn och är snart beredd att göra vad som helst som Lacey ber henne om. Men Lacey har en hemlighet, och den kommer att förändra allt.

Jag blev tyvärr lite besviken på Girls on fire. Jag hade hoppats på något på samma nivå som Om du vågar, men den lyckades inte alls fånga mig på samma sätt. Lite för platt, lite för klichéartade karaktärer. Helt ok läsning, men jag har en känsla av att om ett par månader har jag helt glömt att jag ens läst den.

lördag 25 mars 2017

Min pappa Ann-Christine


Min pappa Ann-Christine är Ester Roxbergs skildring om hur det var när hennes pappa Åke kom ut som transexuell och hur hon upplevde hans övergång till att leva som Ann-Christine på heltid.
Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka. Det är välskrivet, och lite intressant men samtidigt är det jobbigt att läsa om hur otroligt oförstående och självcentrerad Ester är. Hon gör liksom väldigt lite för att underlätta eller visa förståelse, hon är så upptagen av sin egen chock och tankar på vad andra ska tycka. Även om hela tanken med boken kanske är att visa på hur svårt det kan vara för barn att vara något annat än just oresonliga barn i relation till sina föräldrar - och därmed vilja att de ska förbli som de alltid har varit var tyckte jag att det var obehagligt att läsa om hur familjen behandlade Ann-Christine.

Århundradets kärlekskrig


Århundradets kärlekskrig av Ebba Witt-Brattström var inte en bok för mig. Jag tyckte att formatet, som är en ständigt pågående dialog mellan en man och en kvinna i ett förhållande, var tröttsam. Replikerna är både högtravande och gnälliga, och det peppras på med kulturella referenser som inte alls smälter in i texten utan mest känns som en uppvisning i bildning. Positivt: den var tunn iallafall.

Glöm mig


Näst sista boken jag läste 2016 var Alex Schulmans Glöm mig - en rörande och upprörande skildring av en uppväxt med en alkoholiserad mamma och en vuxen sons försök till försoning. En riktigt stark läsupplevelse tycker jag. Läs den.

Monster


Strax innan jul hann jag med ytterligare en mysig bokserie för att stilla min längtan efter mysböcker. Mats Strandbergs barnböcker Monstret i natten och Monstret på cirkusen.
Det handlar om pojken Frank, som efter att ha blivit biten av grannens hund förvandlas till ett monster om natten. Ett ganska fånigt litet monster, som mest vill bli kliad på magen. Men vad hjälper det att man är ett snällt monster när alla som ser en blir livrädda?
Gulliga böcker med jättefina illustrationer. Jag kan tänka mig att de är lite lagom läskiga för läsare i lågstadieåldern, och jag som är långt utanför målgruppen ser fram emot den tredje och avslutande delen!