söndag 10 september 2017

Fabler

När en ond varelse tar över sagoländerna flyr sagofigurerna till människornas värld och bosätter sig i New York. Där bygger de upp ett samhälle, med Snövit som ledare och Stora stygga vargen som sheriff, och lever sina liv så gott de kan, drömmandes om att någon dag ta tillbaka sin värld. Under tiden händer det en hel del; i denna första delux-utgåva får vi följa utredningen av mordet på Rosenröd och en revolution.

Jag gillar både historierna och teckningsstilen i Fables av Bill Willingham (och ett gäng tecknare). Det är en rolig blandning av nutid och gamla välkända sagor. Sagofigurerna är mer komplexa än i ursprungshistorierna, vilket känns realistiskt med tanke på att de har varit med om mycket. Jag gillar också att historierna får ta den tid de behöver och är ganska långa. Det hade varit kul att se mer inslag av den vanliga världen, men så här i början räcker det bra att lära känna alla fabler.

onsdag 6 september 2017

Dirty weekend - still going strong på favoritlistan


När det var min tur att föreslå månadens nya bok för min feministiska bokcirkel var ett av mina alternativ Helen Zahavis Dirty weekend, en jävla helg. Den vann omröstningen, och jag måste säga att jag var lite nervös för vad alla skulle tycka. Jag hade ju inte kunnat låta bli att berätta att det var en av mina favoritböcker som jag hade läst om många, många gånger. Men efteråt blev jag tveksam: det var ändå länge sen min senaste läsning och tänk om jag inte skulle gilla den lika mycket denna gång efter att ha höjt den till skyarna?
Jag oroade mig helt i onödan. Boken är fortfarande genialisk. Redan i första kapitlet, där den kuvade, förskrämda Bella som stalkas av en granne vaknar en morgon och upptäcker att hon har fått NOG rös jag av välbehag. Resten av Bellas helg - där hon verkligen inte tar någon som helst skit från män - är nästan lika härlig att läsa om. Det är inga djupa analyser, inget noggrannt tecknat personporträtt och inga som helst tankar på eventuella konsekvenser av Bellas ohämmade framfart. Det är bara styrka, pepp och ilska och jag älskar varenda sida. Det gjorde hela min bokcirkel också, den fick genomgående skyhöga betyg och vi hittade mängder av favoritcitat att läsa upp. 
Så efter omläsning ca nummer åtta så får jag säga att Dirty weekend fortfarande har en ohotad plats i toppen på min all-time-favourites-lista. 

tisdag 29 augusti 2017

Vattenänglar

Jahapp, då har jag läst ytterligare en bok av den deckarförfattare jag tycker minst om, Mons Kallentoft. Som vanligt kryllar den av försök att vara poetisk och kursiverade mordoffer som vet allt om hur polisen tänker men inget om vem som mördade dem, trots att det var någon de kände. Det finns så många bättre böcker att läsa.

onsdag 16 augusti 2017

Lilla stjärna

En flicka hittas i skogen och visar sig vara ett musikaliskt underbarn. Hon uppfostras dold från omvärlden. En annan flicka har en helt vanlig uppväxt, är inte direkt mobbad men alltid utanför. När de båda träffas sätts en serie händelser igång, som kommer att leda till mycket blodsspillan.

John Ajvide Lindqvists roman Lilla stjärna är till hälften en rätt klassisk uppväxtroman om den udda i klassen och till hälften en väldigt konstig historia. Den är överlag intressant och spännande, men också svår att få grepp om. Jag har väldigt svårt att säga vad jag tycker om den. Ajvide Lindqvist är bra på att beskriva människor och jag gillar idén att ha ett väldigt udda inslag i en vardaglig berättelse, men jag tycker inte riktigt att det funkar. Och slutet var en besvikelse, fast det är de tyvärr ofta. En okej bok.

måndag 14 augusti 2017

Dead and alive

Slutet på Dean Koontz Frankensteintriologi var tyvärr en besvikelse. Upptakten är bra, precis som de tidigare böckerna är det spännande och fartfyllt. Men själva upplösningen är ett antiklimax och den missar flera tänkbara lösningar som jag tyckt varit bättre. Det är alldeles för ofta som en bra berättelse faller i slutet.

torsdag 10 augusti 2017

Låt inte den här stan plåga livet ur dig Mona - Anneli Jordahl



Det är 1959 när Mona reser från en liten by i Dalarna till Östersund för att börja arbeta som hembiträde. Hon har enorma förväntningar på staden som i hennes ögon ter ser enorm. Tänk vilket nöjesutbud! Caféer! Och dans!
Familjen hon flyttar in hos består av ett ungt par och en liten dotter. Mona har ingen erfarenhet av varken hushållsskötsel eller barn, men hon har med sig en kokbok hemifrån och tänker att hon väl får lära sig allteftersom. Lägenheten är liten, och Mona får sova i vardagsrummet. Det är inte så lätt att förstå vad arbetsgivarna förväntar sig av henne, och det är verkligen inte så lätt att sköta matlagningen. Det blir inte alls så mycket tid över för nöjen som hon har tänkt sig, och det är inte så lätt att få vänner i storstaden.
Mannen i familjen hon arbetar för spelar i en dansorkester, och till slut får Mona tillfälle att följa med ut på dansbanorna där de uppträder och hennes fantasier om ett virvlande nöjesliv uppfylls iallafall till viss del. När hon möter bandets försagda gitarrist Ove faller hon snabbt och livet känns nästan ännu mer spännande. Men det är inte alltid lätt att vara en ung kvinna under den här tiden. Killarna dricker mycket, kvinnor behandlas som ägodelar och skitsnacket frodas. Lönen är låg och arbetsgivarna hänsynslösa. Mona kämpar på, men hon har inte så stora möjligheter att påverka sin framtid.
Över hela boken vilar en känsla av hopplöshet. Jag tycker så synd om Mona som har så stora drömmar och så få chanser - det är jobbigt att läsa om henne. Samtidigt känns det väldigt äkta, jag kan verkligen tänka mig att livet kunde vara precis såhär och det gör att jag tycket  så mycket om boken trots att den gjorde mig nedstämd.

Våra kemiska hjärtan


Våra kemiska hjärtan av Krystal Sutherland är en YA-roman som vill vara djup och känslosam men som inte sa mig särskilt mycket. Det handlar om Henry, romantikern, som skriver i skoltidningen och väntar på den stora kärleken. En dag dyker Grace upp. Hon är klädd helt i pojkkläder, går med käpp och är till synes helt ointresserad av att lära känna någon i skolan. Henry får snabbt en känsla av att hon döljer något och blir otroligt intresserad av både henne och hennes mörka hemligheter.
Det är inte en helt ointressant bok, men för mig räckte den på nåt sätt inte hela vägen. Jag brydde mig inte så mycket om handlingen och tyckte att boken lider av det som många YA-böcker gör: överdrivet quirky karaktärer. Både i frågan om att samtliga är ganska märkliga, men också att det inte känns helt trovärdigt med kompisgäng som består av så omaka personer som Henrys gör. Inte riktigt värt lästiden med andra ord.Vå

onsdag 9 augusti 2017

Nattens härskare

Del två i Dean Koontz triologi om Frankenstein, Nattens härskare, tar vid där den första delen slutade. Dagen efter den förra slutade närmare bestämt, vilket får mig att tycka att det är lite onödigt att dela upp boken i tre delar, även om den blivit rätt tjock som en bok. Detektiverna O'Connor och Maddison fortsätter att jaga efter Victor Frankenstein, som håller på att skapa sig en armé av sin nya ras. Till sin hjälp har de Frankensteins första skapelse, Deukalion, men inte mycket mer då de inser att polisen är infiltrerad av den nya rasen. Samtidigt svävar O'Connors bror i fara utan att veta om det.

Precis som den första boken är denna del spännande och fartfylld. Det är dock tur för historien att Deukalion är programmerad att inte kunna skada sin skapare, då han är totalt överlägsen alla andra. Jag gillar hur man får följa olika personer ur den nya rasen och inte bara detektiverna. Det gör att man vet betydligt mer än huvudpersonerna, vilket ökar spänningen ytterligare. New Orleans har en mer tillbakadragen roll i denna bok, men känns fortfarande som den perfekta platsen för en sådan här historia.

tisdag 8 augusti 2017

Svindlande missnöje

Sommartider är klassikertider i det här hushållet och vad kan väl passa bättre än en riktigt romantisk klassiker med vindpinade hedra, längtande älskande och kärlek som aldrig dör? Så det hade ju varit kul om Svindlande höjder av Emily Brontë hade innehållit det. Istället får man ett gäng otrevliga människor som gapar och svär åt varandra, kallar varandra öknamn, går bakom ryggen på och funderar på hur de bäst ska förgöra varandra. Hur kan folk tycka att den är romantisk? Jag är mest glad över att inte behöva tillbringa en minut till med dessa vidriga karaktärer.

Jag håller det visserligen öppet för att språket har förändrats en del, eller att jag har läst en dålig översättning, och att det inte betyder att folk är otrevliga när de skriker och väser åt varandra, kallar varandra elaka och svär som borstbindare. Men inte heller själva historien är särskilt romantisk i mina ögon. Catherines pappa kommer hem efter en resa och har med sig Heathcliff, ett övergivet barn han har hittat. De två är oskiljaktiga när de växer upp men Heathcliff blir sur när Catherine får fler vänner och ger sig iväg. Catherine gifter sig med grannen, som avskyr Heathcliff, och blir jättesur när den senare kommer tillbaka och hennes man inte vill att de ska umgås. Hon blir så sur att hon blir sjuk och så småningom dör, efter att ha fött en dotter. Under tiden har Heathcliff gift sig med Catherines svägerska, som dock ångrar sig på en gång och efter ett tag lämnar sin man med sitt barn. När barnen har växt upp konspirerar Heathcliff så att han ska kunna ta över både gården där han och Catherine växt upp och granngården. Genom hela boken är Heathcliff sur, grinig och tvär och beskrivs som elak och besvärlig. Catherine är elak och intrigerande, blir sjuk när det passar henne och gnäller en massa. Catherines dotter är naiv, Heathcliffs som är irriterande mesig och självupptagen och det finns inte en vettig människa inom synhåll. Det bästa med denna bok är att mitt exemplar håller på att ramla i bitar så jag kan slänga den med gott samvete.

fredag 4 augusti 2017

Undret


Undret, av R J Palacio.

Augustus, tio år, ska börja skolan för första gången. Eftersom han är född med en missbildning i ansiktet har han fram tills nu blivit undervisad i hemmet, och varken han själv eller familjen är helt säkra på att det är en bra idé att han börjar i en vanlig skola. Det blir inte helt lätt för honom. Många av skolbarnen är skeptiska, eller rent av elaka. Vissa är snälla. Augustus vill bara att de ska se honom som vilken pojke som helst, men det verkar omöjligt att smälta in.

Jag gillade inte boken.
Historien berättas från sex olika perspektiv vilket inte känns helt nödvändigt utan snarare rörigt. Vissa av rösterna tillför inget av betydelse, och de olika personerna har inte direkt fått några unika röster utan låter ungefär likadana. Karaktärerna är aningen väldigt goda eller orimligt elaka. Det hela känns lite ytligt. Jag vet inte om det är översättningen till svenska som är dålig eller om boken är tjatigt skriven, men jag blev verkligen tokig på att alla barn och ungdomar besvarar nästan ALLA frågor med "skulle tro det!" (vem pratar så??).
Den gick snabbt att läsa iallafall, men jag skulle inte rekommendera den. För insmickrande, ytlig och inte särskilt bra språk och flow.


Lily and the octopus - kanske årets bästa hittills


Jag måste erkänna att när jag lyssnar på ljudböcker ökar jag nästan alltid hastigheten. De flesta inläsare pratar så oändligt långsamt att jag inte står ut. När jag sätter hastigheten på 1,25 eller 1,5 får jag en upplevelse som liknar hur det känns att läsa själv (jag läser snabbt) och det känns mer naturligt.
Men när jag lyssnade på Lily and the octopus av Steven Rowley förstod jag genast att det måste bli normal hastighet som gällde. Inläsaren, Michael Urie är mer eller mindre ett GENI och hans röst och hastighet är fantastisk precis som den är inspelad.
Boken handlar om Ted och hans åldrande tax Lily. De lever ett inrutat liv med ett strikt veckoschema. Ibland träffar de någon av Teds vänner, men för det mesta är de ensamma. Ted har ett kraschat förhållande bakom sig och vill aldrig mer uppleva något liknande, han tycker att han har ett utmärkt liv med Lily. Tyvärr börjar taxen bli gammal, och en dag upptäcker Ted att en stor bläckfisk har slagit sig ner på hennes huvud.
Bläckfisken, en metafor för en tumör som Ted inte står ut med att tänka på vid dess rätta namn, vägrar att flytta på sig och hävdar istället sin rätt att sitta där han sitter. Lily vill inte heller riktigt låtsas om hans existens, men Ted bestämmer sig för att göra vad som helst för att bli av med parasiten.
Boken är till stor del uppbyggd runt de samtal Ted har med sin tax. Lily svarar med en mänsklig röst, men förstår inte alltid allt det som Ted säger. Jag älskar deras dialoger, även om de var lite förvirrande i början. Pratar hunden på riktigt eller är det bara som Ted föreställer sig att hon skulle svarat om hon kunde? Det spelar ingen roll egentligen.
En jättefin berättelse om kärlek, livet och om att släppa taget om det som inte går att hålla kvar.

torsdag 3 augusti 2017

En tönt i hejarklacken


The geek girl's guide to cheerleading av Charity Tahmaseb och Darcy Vance är en smårolig bagatell.
Bethany bestämmer sig för att komma med i skolans cheerleadinglag och lyckas, trots att hon inte är cool, komma med. Väl framme vid detta mål upptäcker hon att svårigheterna inte är över: de övriga tjejerna i gruppen är inte alls nöjda med att hon och hennes bästis ska vara med och gör allt för att ställa till det för dem.
Jag gillar idén mer än själva boken. Jag blev lite trött på hur präktig Bethany är, och mycket i handling och dialog känns inte helt trovärdigt. Kul när man känner för nåt snabbt och lättsamt i highschool-miljö men inget man direkt minns veckan efter.

Allt jag inte minns



Allt jag inte minns, av Jonas Hassen Khemiri.

"Folk säger att Samuel och Laide var själsfränder, att deras kärlekshistoria var helt jävla magisk, att dom var menade för varandra. Folk säger att Samuel gjorde det för att hämnas, för att han var svartsjuk, för att han ville tvinga Laide att minnas honom. Folk säger att det aldrig hade hänt om inte Vandad hade blandat sig i, att det var Vandads fel, att Vandad gjorde vad som helst för pengar."

Jaha. 
Jag säger att det här är en långtråkig bok som jag aldrig skulle ha läst ut om det inte var för att den valdes som första bok i min nya bokcirkel Bokcirkusen. Jag blir snabbt trött på det luddiga, att man inte får veta vad som är sant och vad som är olika människors vinklade uppfattningar om varandra. Jag blir genast trött på Samuel som är en helt obegriplig karaktär. Jag fattar inte varför Laide blir kär i honom. En stor del av tiden fattar jag inte vilken av karaktärerna det är som har ordet i kapitlet, för man slängs snabbt emellan dem och deras röster är förvillande lika. 
Rekommenderas med andra ord inte.


Storstadstroll


I Elin Säfströms En väktares bekännelser får vi stifta bekantskap med Stockholms undre värld. Den världen som befolkas av troll, älvor och vättar. För att det ska vara möjligt för dessa väsen att leva sida vid sida av människorna utan att ställa till med kaos finns det en väktare som håller ordning på dem. I vanliga fall fylls den rollen av Tildas mormor, men eftersom hon är någonstans i Norrland på ett viktigt och hemligt uppdrag blir det Tildas ansvar att ta hand om hela huvudstaden trots att hon bara är femton år gammal.
   Jag hade väldigt rolig när jag läste En väktares bekännelser. Jag är generellt svag för böcker som blandar in gammal svensk folktro i moderna miljöer, och här görs det på ett väldigt rolig sätt.

onsdag 2 augusti 2017

Flickboksbonanza



Under våren och sommaren har jag då och då petat in en Lotta-bok emellan övriga böcker jag läst. Så mysiga! Jag läste aldrig om Lotta som barn, men njuter för fullt av detta flickboksuniversum befolkat av oändligt godhjärtade, präktiga och slarviga ungdomar som ramlar runt i en småstad och råkar ut för lagom stora bekymmer. Det finns hur många böcker som helst, men hittills har de ändå lyckats bjuda på en del variation (jag har läst 14 st nu). Perfekt att ta fram en sån här bok på Storytel (alla finns som e-bok där) och läsa när man vill ha något väldigt snabbläst och lättsamt.

Harry Potter och hans irriterande barn


Som jag hade sett fram emot att läsa Harry Potter and the cursed child! Och så besviken jag blev... Boken handlar om Harrys son Albus som känner sig ouppskattad av sin far och därför försätter sig i mer än rimligt besvärliga situationer.
Jag blir mest trött. Det är jobbigt att läsa i manusformat (boken är ett manus till en pjäs). Jag kommer gång på gång på mig med att undra hur sjutton pjäsen ska kunna genomföras live på scen (det är alltså helt absurda specialeffekter som krävs. Det simmas runt under vatten, magiska böcker flyger... ja, sådär som det brukar i Harry Potters värld). Jag retar mig också ganska mycket på karaktärerna som är ganska osympatiska. Hela grejen känns onödig, för mig hade historien gärna fått sluta i o m den sista "riktiga" Harry Potter-boken.

Alena


Alena - Kim W Andersson

Alena har det verkligen inte kul på sin snobbiga internatskola. Hon blir svårt mobbad av de coola tjejerna i lacrosselaget, men försöker låtsas som ingenting. Hennes enda kompis, Josefin, tycker att Alena ska sluta mesa och hämnas istället. Alena lyssnar dock inte på Josefins råd, Josefin har ju trots allt varit död i ett helt år...

Väldigt snyggt tecknat, men jag är inte jätteförtjust i storyn. Det blir lite för surrealistiskt med en internatskola med skoluniformer och lacrosse i Sverige (jag köper dock spökkompisen rakt av, så jag påstår inte att jag är helt logisk...). Jag tyckte också att det gick lite för fort fram och att det hela gärna hade fått spridas ut på flera album.

söndag 2 juli 2017

Den förlorade sonen

Den förlorade sonen är den första boken i Dean Koontz serie baserad på berättelsen om Frankenstein. Den utspelar sig i ett nutida New Orleans, där Victor Frankenstein fortfarande lever och har ägnat de senaste 200 åren åt att utveckla sin konst att skapa varelser. Hans första monster lever också och när denna får reda på att Frankenstein inte är död beger han sig till New Orleans för att göra upp med sin skapare. Samtidigt går en seriemördare lös i staden och vi får följa två poliser som utreder brotten.

Historien låter väldigt rörig när man ska beskriva den (och då har jag ändå utelämnat en sidohistoria som jag tror kommer bli huvudhistorian i nästa bok) men den känns inte rörig när man läser. Boken växlar mellan olika perspektiv vilket för handlingen framåt på ett väldigt bra sätt. Som läsare vet man alltid mer än karaktärerna om vad som händer; det är inte någon pusseldeckare. Historien om Frankenstein visar sig fungera väldigt bra att spinna vidare på och Koontz gör ett bra jobb både med att hålla sig till ursprunget och göra sin egen variant av det.

New Orleans passar ypperligt som skådeplats för en sådan här historia, kanske framförallt för att jag aldrig varit där och därför inte har verkligheten att förhålla mig till. Det är en stad med en mystisk aura och den fuktiga värmen ger det hela en extra dimension. Även om det egentligen inte är så mycket miljöskildringar i boken är det svårt att föreställa sig att den skulle utspela sig någon annanstans.

Den svaga punkten i boken är karaktärerna. De är överlag endimensionella och varje person är med ganska lite, vilket gör att man inte riktigt bryr sig om någon. Eftersom berättelsen hoppar så mycket mellan karaktärerna blir det dock inget problem, man hinner aldrig tröttna på dem. Det är en perfekt sommarläsningsbok; spännande, passar för sträckläsning men är inte alltför tung och komplex.

onsdag 28 juni 2017

Norrlands svårmod

När den äldsta brodern försvinner i samband med älgjakten blir det början på den totala upplösningen av Annas familj. Många år senare börjar hon nysta i vad som verkligen hände, och hur det har påverkat henne.

Norrlands svårmod av Therése Söderlind är en roman om ett försvinnande, men också om att växa upp och hitta sig själv. Den är väldigt spännande, både för att man vill veta vad som hände och nyfikenheten på hur det ska gå framöver. Alla karaktärer känns så himla realistiska och även om man blir väldigt irriterad på dem ibland förstår man varför de gör som de gör. Det är en väldigt bra roman.

måndag 22 maj 2017

Simma med de druknade

Simma med de drunknade av Lars Mytting är en mycket bra bok. Jag har överlag tröttnat på historier som utspelar sig i nutid på grund av saker som utspelades för länge  sedan (läs: alla svenska deckare nuförtiden), men Mytting gör det på ett sätt som både är relevant och otroligt intressant att läsa. Det handlar om ett mysterium som behöver lösas, men framförallt är det en roman om människor och deras relationer.

Historien börjar i norsk nutid och sträcker sig tillbaka till de franska skyttegravarna under första världskriget. Jag tycker att det är ett intressantare krig än andra världskriget, bland annat för att det är så meningslöst och helt utan vinnare. Mytting lyckas få fram den känslan och gör mig samtidigt sugen på att besöka Somme. Och Shetlandsöarna. Det enda som egentligen stör mig med boken är att omslaget har en kvinna i röd klänning när en blå klänning är viktig i boken.

söndag 14 maj 2017

Sputnikälskling

När det kommer till böcker och filmer påverkar ens förväntningar ofta vad man tycker om dem. Jag har mest hört negativa saker om Haruki Murakamis böcker och blev därför glatt överraskad när Sputnikälskling överträffade mina (visserligen låga) förväntningar. Jag gillar att den är lågmäld och har en ganska enkel handling. Den är skönt svårplacerad i tiden och lite lagom exotisk för en västerlänning. Nu är jag betydligt mer sugen på att läsa övriga böcker Murakami skrivit, får hoppas att förväntningarna inte blivit för höga.

lördag 13 maj 2017

Kärleken passerade här en gång

Kärleken passerade här en gång av Peo Bengtsson kallas en modern kärleksroman på omslaget, men är främst en roman om en skilsmässa. Vi får följa huvudpersonen Samuels känslor när hans fru plötsligt meddelar att hon vill skiljas. Parallellt med historien om deras uppbrott får man följa hur de blev ihop. Det är en fin liten historia och jag gillar när vuxna hanterar sina problem på ett vuxet sätt. Den lämnar dock inga större intryck och jag kommer knappast komma ihåg den särskilt länge. Men boken fungerar bra som tidsfördriv.

onsdag 10 maj 2017

Stalker

Stalker är Lars Keller femte deckare, men den första av dem som jag läst. Den var lättläst och överlag spännande, men också onödigt blodig och jag känner mig inte sugen på att läsa fler. Den känns också onödigt detaljerad, på vissa ställen känns det nästan som att författarna vill skryta med hur mycket de kan. Också onödigt detaljerat sex. Helt enkelt känns väldigt mycket onödigt i boken. Själva historien känns överdriven och karaktärerna är av kategorin "bäst och vackrast", vilket mest är irriterande. Inte min typ av bok, helt enkelt.

lördag 6 maj 2017

En dåres försvarstal

En dåres försvarstal är August Strindbergs uppgörelse med sin första fru, Siri von Essen, efter deras skilsmässa. Skildringen av ett äktenskap från första mötet till det bittra slutet är en berg-och dalbaneresa tillsammans med två riktigt jobbiga människor. Det är otroligt roligt, romantiskt, irriterande, hemskt och sorgligt. I romanens början skrattar jag flera gånger högt, även om jag inte vet om Strindberg avsåg att vara rolig är han det verkligen - jag uppfattar det som att han har en viss självironi i t ex avsnittet där han blir arg på sin hustru för att hon inte tar hans förkylning på allvar eftersom han tycker att han faktiskt nästan dog under natten.
Jag tänkte mycket på hur det var att leva på Strindbergs tid medan jag läste, hur små ramar alla (särskilt kvinnorna) hade att röra sig inom. Det är ju egentligen konstigt att inte alla blev knäppa.
Jag rekommenderar En dåres försvarstal varmt, den var verkligen läsvärd.

fredag 5 maj 2017

Ordbrodösen


Anna Arvidsson har med Ordbrodösen lyckats skapa en riktigt originell YA-fantasy som jag mer eller mindre sträckläste. Alba har växt upp med sina morföräldrar i en liten bruksort i Värmland. Hennes släkt har i flera generationer haft en lukrativ hemlighet: kvinnorna bär på en förmåga att genom det skrivna ordet styra andra människor. På sin artonde födelsedag ska Albas kraft aktiveras, och som alla före henne ska hon genomgå ett inträdesprov. Till allas bestörtning misslyckas hon, och Alba får inte veta vad som kan vara fel. Alla kvinnor i släkten ska ju ha förmågan. Istället för att resa på ett utbildningsår med sin utvalda mentor skickas Alba till en avlägsen släkting i Stockholm, en kvinna som också saknar ordbrodösmagin. Där börjar hon nysta i mysteriet med den utblivna magin - det är något som blockerar den, men vad? 
Ordbrodösen är väldigt välskriven, och det är väl kanske en förutsättning när man skriver en roman om ordets makt. Jag gillar idén om ordbrodösmagin, både det att det som magityp i en fantasybok känns nytt och att det är en komplicerad typ av kraft. Även om man föds till ordbrodös är det inte alls lätt att vara det, minsta lillas språkliga fel kan ge enorma konsekvenser. 
Boken är spännande i stort sett rakt igenom, men tempot känns lugnt och berättelsen målas upp metodiskt bit för bit utan stress. 
Jag tror att boken är en fristående roman, men jag hoppas på en fortsättning för jag gillade den verkligen.

Gudarna



Gudarna - Elin Cullhed

Janne, Bita och Lilly är sexton år, och de är inte tjejer de är Gudar. De bor i Tierp, världens ände, som ibland är så kvävande att man måste sätta sig på en buss och bara åka vartsomhelst så länge man orkar. När Janne och Bita får veta att Lillys pojkvän misshandlar henne bestämmer de sig genast för att utkräva hämnd. När man inte kan lita på att någon annan ska ordna upp saker måste man göra det själv, och det ska göras hårt och obevekligt.
Hela boken är otroligt genomsyrad av tonårsfrustration, och det är det som är själva styrkan i den. Handlingen är kanske inte så viktig och karaktärerna är svåra att tycka om, men känslorna är levande och äkta och rasande och det räcker ganska långt. 

torsdag 4 maj 2017

Tripprapporter


Tone Schunnessons hyllade roman Tripprapporter läste jag bara för att den blev vald till månadens bok i min feministiska bokcirkel. Det är faktiskt väldigt rolig att bli utmanad på det sättet, jag är så van att läsa precis vad jag själv vill - man får ju inte böcker tilldelade sig på det sättet längre efter att ha slutat skolan.
Tripprapporter handlar om en ung kvinna som reser till Barcelona, Berlin, Thailand. Hon reser, lånar pengar, knarkar och kräks. Det händer inte mycket utanför henne själv och inuti är det kaos.
Jag tyckte inte om boken.
Faktiskt inte alls. Jag gillade inte språket och tyckte inte att det var unikt utan snarare pretentiöst. Jag blir frustrerad över bristen på story. Jag tycker att det är lite kul med en osympatisk kvinnlig huvudperson som sätter sig själv i centrum absolut hela tiden och beter sig allmänt oempatiskt och konstigt - men jag har läst det förr och bättre i andra böcker.
Jag gillade inte boken, men jag uppskattad verkligen att läsa den, för det blev en lång och intressant diskussion om den i bokcirkeln och efteråt kunde jag se vissa positiva aspekter med den som jag inte inte hade funderat så mycket på medan jag läste. (Hurra för bokcirklar, det är så himla kul!)

Fjärde riket



Fjärde riket har en ganska konstig storyline enligt mig. Blenda, Penny och LSD (ja, irriterande nog finns det en karaktär som kallas LSD) bestämmer sig för att störta skolans härskarinna Hedvig från hennes tron genom att använda tekniker hämtade från Hitlers övertagande av Tyskland. Ja, ni ser. Konstigt. Faktiskt rent osmakligt, även om tjejerna själva envist hävdar att de tycker att Hitler var hemsk men att han hade himla smart marknadsföring. 
Bortsett från att jag inte köper rimligheten i detta med nazi-taktiken känns boken allmänt ganska overklig, både med avseende på hur ungdomarna beter sig och pratar och på hur skolan fungerar. Rekommenderas alltså inte.

onsdag 3 maj 2017

Katter och annat

Det har blivit lite av ett tema för mig under vintern att läsa böcker baserade på bloggar. Tidigare Hyperbole and a half, nu How to tell if your cat is plotting to kill you. En sammanställning i bokform av The Oatmeals serier, som nog de flesta som befunnit sig på internet har sett. De är lite lagom roliga och det kan vara kul att bläddra i boken ibland, men man skulle lika gärna kunna googla. Och hur vet man om ens katt är ute efter ens liv? Tja, genom att den uppför sig som en katt...

Rakt ner i sjuttiotalet


Hemma hos Bettan - Eli Åhman Owetz

Barndomsvännerna Matte, Bettan och Carina har alla fastnat i gamla hjulspår. Matte är en halvkänd författare, skriver feelgood-romaner och föreläser för medelålders kvinnor på bibliotek runt om i landet. Någon gång ska han skriva nåt riktigt, riktigt bra. Bettan drömmer om att öppna en inredningsbutik, men den perfekta lokalen verkar aldrig dyka upp. Carinas framgångsrika karriär tar en dag tvärstopp när hon blir uppsagd och inte kan hitta ett nytt jobb. 
De bestämmer sig för att de borde samlas ute hos Bettan på landet och samla sig, och därifrån leder allt bara rakt ner i sjuttiotalet. Plötsligt har de råkat öppnat ett retro-retreat där vilsna människor i medelåldern får resa tillbaka till sina tonår och samla kraft. 
Jag trodde inte att jag skulle gilla Hemma hos Bettan, men gav den ändå en chans. Vilken tur att jag gjorde det! Det är nämligen en jättemysig bok och jag ville inte riktigt att den skulle ta slut. 

tisdag 2 maj 2017

Hallahem

 

Det är alltid kul med fantasy som innehåller gammal nordisk folktro och svenska miljöer. Den här gången har jag läst de första två (av tre) delarna i Hallahem-serien, skriven av Susanne Trydal. 
Torun har växt upp i Hallahem, staden under berget, där vitterfolket bor. Tilda har levt hela sitt liv i staden, i en vanlig villa bland människorna. En dag får de veta att de är bortbytingar och har levt på varandras plats. När Hallahem hotas blir Tilda en viktig del i kampen för att rädda staden. 
Böckerna var helt ok, men det känns att de är skrivna för en lite yngre publik. Jag tycker att vissa partier hastas förbi (t ex när Tilda, en vanlig trettonåring i en småstad får veta att hon tillhör ett mystiskt vitterfolk med särskilda krafter är det rent märklig hur svag hennes reaktion är. Det borde vara... en chock?) Språkligt haltar det lite, jag tycker att dialogen inte flyter så väl alla gånger - men på det stora hela så gillar jag ändå böckerna. Man kommer snabbt in i historian, det är ganska spännande och, som sagt: kul med svensk fantasy!

måndag 1 maj 2017

Spelreglerna

Jag har börjat uppskatta noveller alltmer, men det krävs en skicklig författare för att skriva riktigt bra på så lite utrymme. Jonas Karlsson är okej, men når inte de högsta höjderna. Jag gillar att flera av novellerna innehåller små blinkningar till varandra, men på det stora hela lämnar de inga intyck på mig. Så här några veckor efter att jag läst dem måste jag anstränga mig för att komma ihåg dem.

Flickorna i parken


Efter en tragedi blir Clare och hennes två döttrar tvungna att flytta, och hamnar i ett kvarter intill en park som används flitigt av intillboende familjer. Något hemskt händer den äldsta dottern i parken - någon skadar henne och frågan om vem och varför blir bokens mysterium. 
Boken passade inte mig så bra, jag tyckte att den liksom aldrig kom igång. Jag fick för lite information om de många inblandade personerna för att lära känna någon av dem och jag var inte särskilt engagerad i själva gåtan. 

Alex & me


Alex & Me är Irene M Pepperbergs berättelse om papegojan Alex som var en del av hennes forskningsprojekt om fåglar och språkinlärning. Alex otroliga förmåga att lära sig ord och att kommunicera med människorna i sin omgivning är såklart fascinerande och tankeväckande att läsa om, och läsningen var till största delen en väldigt positiv upplevelse. Dock tycker jag att författaren fokuserar lite för mycket på sig själv, sin barndom osv och för lite på sin relation med Alex och de andra fåglarna. Jag vill veta mer om Alex och följa hans framsteg mer detaljerat, steg för steg!

söndag 30 april 2017

Läsrapport April

April 2017 blev en bra läsmånad, hela femton böcker blev lästa!

34  Hallahem, sveket vid sjön - Susanne Trydal
35  Monstret och människorna - Mats Strandberg
36  Ordbrodösen  Anna Arvidsson
37  En dåres försvarstal - August Strindberg
38  Alena - Kim W Andersson
39  Harry Potter and the cursed child - J.K Rowling
40  Ett transfeministiskt manifest - Maria Ramnehill
41  Fara på taket, Lotta - Merri Vik
42  En väktares bekännelser - Elin Säfström
43  Vilken skiva, Lotta - Merri Vik
44  Allt jag inte minns Jonas Hassen Khemiri
45  Skriv upp det, Lotta - Merri Vik
46 The geek girl's guide to cheerleading - Charity Tahmaseb
47  Rena snurren, Lotta - Merri Vik
48  Lily and the octopus -  Stephen Rowley
49  Våra kemiska hjärtan - Krystal Sutherland

Jag utser Lily and the octopus och En dåres försvarstal till månadens bästa, Harry Potter and the cursed child till mest meningslös och Allt jag inte mins till den bok jag helst hade låtit bli att läsa.

Det kommer alltid en ny himmel


När jag såg Det kommer alltid en ny himmel av Lori Nelson Spielman på ljudboksappen tänkte jag att det vore trevligt med lite chic-lit/feelgood. Det var väl ungefär vad boken var tänkt att erbjuda också, men jag blev inte helt nöjd.

När Bretts mamma går bort efter en tids sjukdom blir hennes testamente en chock för familjen. Sönerna får sin beskärda del av pengar, svärdottern får hela firman, Brett får... ingenting. Ingenting annat än ett löfte om att hon ska få inkassera sitt arv om ett år, förutsatt att hon har prickat av ett antal livsmål hon satte upp för sig själv när hon var fjorton år gammal. Mamman var nämligen övertygad om att Brett inte levde till sin fulla potential och att hon skulle kunna vara betydligt lyckligare än hon är. Brett själv tycker att hon har ett bra liv med en perfekt pojkvän, bra jobb och fint boende. Visst är det tråkigt att hennes pojkvän är så fokuserad på prestation och status och absolut inte vill ha barn, och visst känner hon sig otillräcklig på jobbet, men det är ju bara att bita ihop och fortsätta, hon har ju det alla vill ha?
Listan hon får i sin hand är inte lätt att checka av. Hon måste köpa en hund. Hon måste köpa en häst (Hon bor mitt i stan). Hon måste bli förälskad (Hon har redan en kille). Hon måste arbeta som lärare (Hon har utbildning för det men har bara gjort det en väldigt kort tid för länge sedan) och hon måste skaffa barn. OBS hon har alltså ETT ÅR på sig att göra detta. Från och med nu. Om ETT ÅR ska hon ha en färdig bebis. Och en hund. Och en häst. Ok.
Sen börjar, inte oväntat, en klassisk feelgoodroman-quest efter lyckan, där Brett steg för steg upptäcker att hennes gamla drömmar kanske fortfarande kan vara något att ha. Det är underhållande, det får man ge boken, men det är också otroligt irriterande att det ställs sådana orimliga krav på Brett när hennes syskon inte behöver åstadkomma något för att få sitt arv. Vem kräver att en annan människa skaffar ett barn "för jag vet att det är bäst för dig, du kommer bli lycklig"? Det är ju sjukt att lägga sig i sina barns liv på den nivån. Jo, hon hade ju kunnat strunta i listan och skippa arvet, men det är fortfarande sjukt att mamman tycker sig ha rätt att manipulera sitt barn på det sättet.
Spoiler: det slutar lyckligt. Surprise.

Iggy 4-ever


Iggy 4-ever av Hanna Gustavsson är uppföljaren till Nattbarn - som jag tyckte var riktigt bra. Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför, men jag gillar inte Iggy 4-ever så mycket. Det finns många element jag tycker om: den väldigt autentiska skildringen av fjortonåringar, att flera av karaktärerna tecknats väldigt androgyna och att det finns ett klassperspektiv med Iggys ensamstående, kämpande mamma. Kanske är det att jag inte riktigt förstår vad tonåringarna i serien håller på med, vad de tänker, känner och deras bristande konsekvenstänk som gör att jag blir lite irriterad. Samtidigt är det ju det som gör det verkligt, att de beter sig som riktiga tonåringar. Jag skulle sätta betyg 3/5, helt ok men inget som berör mig särskilt djupt eller som jag kommer minnas om några månader.

fredag 28 april 2017

Hungerhuset


Jag har velat läsa Hungerhuset av Loka Kanarp och C M Edenborg jättelänge och blev därför glad när jag hittade den i bibliotekets seriehylla. Men, för mig blev det en liten besvikelse. Väldigt snyggt tecknat, och en ganska stämningsfull och småläskig historia - men det är så kort! Jag hade önskat ett dubbelt så långt album så att berättelsen om två systrar som hittar ett hemsökt hus i skogen hade hunnit få lite mer djup.




Läsrapport Januari-Februari-Mars

Bättre sent än aldrig tycker jag, och drar till med en läsrapport för årets första tre månader.

JANUARI / FEBRUARI /MARS
1   8 saker du aldrig skulle våga - Eva Susso
2   Uppgång och fall - Liv Strömqvist
3   Jag lever, tror jag - Christine Lundgren
4   Släppa taget - Katarina von Bredow
5   Gudarna - Elin Cullhed
6   Flickorna - Emma Clarke
7   Millan - Pia Hagmar
8   Roseanna - Maj Sjöwall o Per Wahlöö
9    Millan 2 , sveket - Pia Hagmar
10  Som eld - Sara Lövstam
11  Svart kvinna - Fanna Ndow-Norby
12  Mannen som gick upp i rök - Maj Sjöwall o Per Wahlöö
13  Millan 3, drömmen - Pia Hagmar
14  Bad feminist - Roxane Gay
15  Under det rosa täcket - Nina Björk
16  Kurragömma - Petrus Dahlin
17  The stand 2, american nightmares
18  I en mörk, mörk skog - Ruth Ware
19  Jag ringer mina bröder - Jonas Hassen Khemiri
20  Nils Karlsson Pyssling - Astrid Lindgren
21  Sweet Valley confidential - Francine Pascal
22  Jag håller tiden - Åsa Grennvall
23  Sjunde våningen - Åsa Grennvall
24  Svinet - Åsa Grennvall
25  Hungerhuset - Loka Kanarp
26  Iggy 4-ever - Hanna Gustavsson
27  Det kommer alltid en ny himmel - Lori Nelson Spielman
28  Alex & me - Irene M Pepperberg
29  Flickorna i parken - Lisa Jewel
30  Hallahem, staden under berget - Susane Trydal
31  Hemma hos Bettan - Eli Åhman Owetz
32  Fjärde riket - Maria Nygren
33  Tripprapporter - Tone Schunnesson

torsdag 27 april 2017

Svinet


Svinet handlar om en riktigt svinig man och kvinnorna runt omkring honom. Han upplever sig vara någon slags konstnär, växlar mellan hybris och dålig självkänsla och manipulerar ständigt sin omgivning. Kvinnorna i hans liv är en fd flickvän som han inte släpper greppet om, en ung kvinnahan raggar upp i väntrummet till psykakuten, en lite äldre älskarinna med social fobi och så hans mamma som gör allt för att släta över hans sjuka beteenden. Jag blir otroligt irriterad på samtliga karaktärer i den här serieromanen, och jag har därför ganska svårt att uppskatta den. Omslaget däremot är bland det snyggaste jag sett!

2 x Åsa Grennvall


Åsa Grennvalls självbiografiska seriealbum Jag håller tiden är en plågsam skildring av hur det är att kämpa för att ha en relation till en förälder som inte anstränger sig det allra minsta tillbaka. Hur mycket kan man vänta ut och in på sig själv för att vara till lags, hur mycket ska man behöva kämpa för en förälders uppmärksamhet och kärlek? Jag gillar den här teckningsstilen, den är enkel och nästan lite naiv men säger precis allt som behöver sägas. Frustrerande men också hoppfull läsning som jag verkligen rekommenderar.


Sjunde våningen handlar om ett vägen in i- och vägen ur ett misshandelsförhållande. Starkt och klarsynt tycker jag, men samtidigt är det ett ämne som är jobbigt att läsa om för man blir ju så arg! En av mina favoriter bland Grennvalls album.

onsdag 26 april 2017

Ett återbesök i Sweet Valley


Som många andra läste jag med förtjusning alldeles för många böcker om tvillingarna i Sweet Valley som tolv-trettonåring. Ja, och längre än så. Bokserien blev ett slags guilty pleasure som jag gärna har återkommit till då och då - det är så otroligt korkade och lättsamma böcker som dessutom ger mig en mysig nittiotalsnostalgi. Det finns, för den oinvigde, ungefär en miljon tvillingböcker. En serie om när de går i sexan (femhundra tusen böcker ungefär, och tiden går aldrig och de börjar aldrig sjuan), en om highschool (femhundra böcker till, de går hela tiden i samma årskurs), en om när de går i låsgstadiet, en om college och en släktsaga om deras förfäder. Alltså.. det är lite sjukt.

Har ni redan läst hela miljonen böcker? Fear not, det har kommit en ny! I Sweet Valley confidential får vi möta tvillingarna som vuxna. Elisabeth och Jessica är tjugonio år, fortfarande med underbart v vackert blont hår, ögon med samma färg som havet och ooootroliga figurer. De är med andra ord fortfarande underbara. De är också väldigt osams efter att Jessica stulit Elisabeths pojkvän. Jessica bor kvar i den californiska småstaden men Elisabeth är en kämpande "journalist" på en gratistidning som recenserar off-broadwaypjäser. Jessica lever i en fin och kärleksfull relation, brinner för sitt yrke som hon är väldigt duktig på och är uppslukad av ångest och saknad efter sin syster, Elisabeth är rasande och hämndlysten. Personlighetsmässigt har det alltså hänt lite med tvillingarna. Kvalitetsmässigt har det dock inte hänt så mycket sen sist, det inte en särskilt välskriven bok vi snackar om här. Det hade jag inte heller väntat mig (hallå, har läst iallfall en halv miljon tvillingböcker), men däremot hade jag väntat mig att det skulle vara lite... roligare. Tyvärr tyckte jag att det här var en riktigt seg bok. Den går mest ut på att Elisabeth gnäller runt i storstan i en evighet - det händer nästan ingenting.
Det är lite kul att få veta vad som hänt med många av karaktärerna från förr, men de flesta uppdateringarna vävs knappt in i handlingen utan kommer som märkliga instick som inte alls behövs. Boken är 100% skriven för gamla fans, har man inte läst de gamla böckerna finns det absolut INGET att hämta här. För oss som känner till Sweet Valley (men vad ÄR det för namn på en stad egentligen?!) är det lite småkul med ett återbesök, men inte mycket mer än så.

tisdag 25 april 2017

I en mörk, mörk skog


Nora lever ett stillsamt liv i ensamhet. När hon helt oväntat blir inbjuden till sin barndomskompis Clares möhippa tvekar hon länge och väl om hur hon ska göra. Hon har inte haft någon kontakt med Clare på många år, och hon är inte ens bjuden till bröllopet. Till slut fattar hon beslutet att åka. Festen är planerad att sträcka sig över en hel helg, och den ska gå av stapeln i en lånad stuga långt ut i skogen. Nora känner sig obekväm, stämningen i huset är inte den bästa och det finns knappt någon mobiltäckning. Clares nya bästa vän beter sig allt mer märkligt och Nora önskar mest att hon skulle kunna åka därifrån. Helt plötsligt vänder allt och den obekväma stämningen förvandlas till en våldsam katastrof. Nora vaknar upp på sjukhus, utan minnen av vad som hände. Vem har klarat sig helskinnad ut ur skogen, och vem är skadad - eller rent av död?

En helt ok spänningsroman där jag blev lite för irriterad på alla störiga karaktärer. Men, som sagt, det var spännande med lite lagom oväntade vändningar. Titeln tycker jag är lite missvisande då skogen inte alls spelar en särskilt stor roll i dramat.

måndag 24 april 2017

The stand - American Nightmares

Ett plötsligt sug efter att läsa serier fick mig att minnas att jag har haft del två i serieversionen av Stephen Kings The Stand (American Nightmares) oläst i bokhyllan alldeles för länge.
Jag gillar verkligen den här serien, den får fram känslan från boken så bra och det är kul att karaktärernas utseenden är baserade på boken och inte på filmen. Nu måste jag se till att köpa nästa del!

söndag 23 april 2017

Under det rosa täcket


Under det rosa täcket av Nina Björk är en feministisk klassiker från nittiotalet som jag tänkt att jag borde läsa sedan den kom ut ungefär. Nu är det gjort!
Det är lite synd att jag inte läste den när den var ny, för mycket känns idag lite inaktuellt. Dock är det intressant att se hur den feministiska debatten har förändrats över tiden och vilka frågor som det pratades om då jämfört med nu. Jag retar mig lite på formatet, det pratas mycket om andra verk men det finns inga fotnoter och det gör att det hela känns lite luddigt.

fredag 21 april 2017

Kurragömma



Kurragömma av Petrus Dahlin hittade jag på... ja, på nån ljud/e-bokstjänst, jag minns faktiskt inte vilken det var jag använde just när jag läste just den här boken.
Det är en spökhistoria som trots att den har målgrupp 9-12 år är riktigt creepy. (Hur kommer det sig förresten, att jag hittat flera böcker för mellanstadieåldern som jag tycker är riktigt läskiga när det är så himla svårt att hitta vuxenböcker som lyckas få fram samma stämning?!)
Boken handlar om Astrid som är i Spanien för att vandra tillsammans med sin mamma. När ett oväntat problem på mamman jobb dyker upp och hon är tvungen att resa iväg för att hjälpa till att lösa det vägrar Astrid följa med. Hon är helt säker på att hon vill stanna och vänta i det hyrda huset. När hon väl blivit ensam är hon inte lika säker på att det var en bra idé. Märkliga saker börjar hända. Våta fotspår dyker upp utanför huset, människorna i den närliggande byn är avståndstagande och ett gäng barn dyker upp där man minst anar det.
Jag tyckte att den var både underhållande och lite läskig, dock var kanske inte det här med att mamman lämnade en trettonåring ensam i en främmande bergsby så väldigt trovärdigt.

Bad feminist


Nu i vår har jag blivit medlem i inte mindre än två stycken bokcirklar!
Min första bokcirkel, som är en feministisk cirkel, bildades på facebook och jag kände ingen i den innan vi träffades. Vi har haft riktig tur, det är ett roligt och trevligt gäng som hittills har träffats tre gånger.
Till det första tillfället läste vi två böcker, varav den ena var Bad Feminist av Roxane Gay .
ar en av de två böcker min nya feministiska bokcirkel läste till vår första träff.
Boken består av en samling texter med många varierande teman. Det handlar verkligen om nästan allt. Populärkultur, att arbeta i universitetsvärlden, alfapet, bdsm, rasism, kroppsideal... Jag hade förväntat mig att alla texter skulle ha nån sorts feministisk grund, men så var det inte (även om många hade det temat i botten). För mig var boken lite för lite av allt. Det blev lite för ytligt, jag fick inga aha-upplevelser, jag lärde mig inget nytt. Kanske fungerar den bättre i USA där jag tänker mig att feminsmen som rörelse befinner sig på ett lite annat ställe än den gör i Sverige, men för mig (och majoriteten i min bokcirkel) var den på lite för grund nivå för att vara särskilt givande.

torsdag 20 april 2017

Helgfrågan v. 16

Helgfrågan från Mias bokblogg är en nyhet för mig, men en rolig sådan eftersom jag var sugen på att svara på någon slags uppstyrd bloggfråga!
Veckans fråga lyder:
Följer du en eller flera författare på facebook och/eller Instagram? I så fall vilka och varför?

Jag följer Stephen King på facebook, det är nog allt i den vägen. Han är en av mina absoluta favoritförfattare, och han är dessutom väldigt rolig i sociala medier. 

Mannen som gick upp i rök



Mannen som gick upp i rök är Sjöwall Wahlöös andra roman om Martin Beck. Den här gången skickas Beck till Ungern för att söka efter en försvunnen journalist och får samarbeta med den Ungerska polisen.
Jag tyckte att temat var lite halvkul, jag lyckades inte arbeta upp något som helst intresse för journalisten. Tur att jag ändå gillar Martin Beck så mycket att det räckte för att boken skulle hamna på något slags medelbetyg i slutändan.

Som eld


Jag tror att Som eld är den tredje boken jag läser av Sara Lövestam, och jag måste säga att jag älskar hennes sätt att skriva. Det blir så otroligt realistiskt och trovärdigt och hon har verkligen en förmåga att krypa under skinnet på sina karaktärer.
Anna och Lollo träffas på en skärgårdsö. Anna och hennes pappa bor i Rågsved och har tillbringat många somrar på ön, i en liten skruttig stuga med utedass och ett tak som behöver lagas.  Lollo kommer med sin överklassfamilj för att flytta in sitt nya sommarhus. De har en gigantisk tomt, åker på utflykter i en stor motorbåt och behöver aldrig bekymra sig om pengar. Lollos familj tycker att Annas pappa är en ovårdad, konstig gubbe och Annas pappa tycker att grannfamiljen är stroppiga och överlägsna. Men långt borta från sina vanliga liv hemma i stan börjar Anna och Lollo att närma sig varandra.
Som eld är en nära och äkta skildring av förälskelse - spänningen, oron, glädjen, nervigheten. En fin bok som jag gärna skulle läst på en klippa vid havet.


onsdag 19 april 2017

Svart kvinna



@SvartKvinna är instagramkontot som grundades av Fanna Ndow Norrby med syfte att visa upp den svenska vardagsrasismen och ojämlikhetens fula tryne med genom att dela inskickade berättelser om verkliga situationer som drabbat svarta kvinnor i Sverige. Det var otroligt obehagligt, upprörande och bra.
I boken Svart kvinna varvar Nodw Norrby utdrag från instagramkontot med nyskrivna texter på samma ämne. Det är, precis som instakontot intressant, hemskt och en nödvändig påminnelse om vad vi har att kämpa emot. Riktigt bra, alla borde läsa den här boken.