Tre ensamma människor flyttar ihop i en sliten men lyxig lägenhet i Paris. Det är Camille, som slutat äta, Franck, som jobbar dygnet runt som kock och Philibert, adelsmannen som passat bättre på 1700-talet. De försöker anpassa sig till varandra och sakta växer en vänskap fram.
Tillsammans är man mindre ensam av Anna Gavalda är den typ av bok som många älskar och tycker kommer med djupsinniga tankar om livet. Misstänker att många skulle klassificera den som en feel good-bok. Den är ganska bra, lite väl gullig och med lite för udda karaktärer för min smak. Karaktärerna är udda på ett "titta så charmerande och excentriska"-sätt som jag tycker är ganska irriterande. De är också ganska osympatiska av och till. En annan sak jag tyckte illa om är sättet att skriva dialog där det tar evigheter innan man förstår vem som säger vad eller om det kanske är en inre dialog.
Men det är klart att det är lockande att bo fint i Paris och hänga med annorlunda människor. Och jag avslöjar nog inte för mycket om jag säger att det självklart slutar ganska lyckligt, det ingår ju i genren. Den var underhållande medan jag läste den, men den lämnade inga djupa spår i minnet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar