I The ocean at the en of the lane återvänder en man hem till sin barndomstrakt för en begravning. När han går undan för att få vara ifred en stund råkar han vandra rakt in på en närliggande gård där han minns att han hade en vän en gång. Vännen i fråga hette Lottie och var en lite märklig flicka som levde med sin mamma och mormor. Bakom huset finns dammen kvar, dammen som Lottie bestämt hävdade var ett hav. Mannen har inte tänkt på vare sig Lottie eller havet på många år, men när han återser platsen kommer minnen strömmande tillbaka. En gång var han sju år, och något ondskefullt släpptes löst i trakten. Något som den mystiska, magiska Lottie svor på att försvara honom mot.
Den här boken var väldigt mysig som ljudbok (författaren läser själv), en riktig saga. Jag vet inte om jag är jätteimponerad av själva intrigen, det är lite för oklart och inte tillräckligt skrämmande, men det är en fin skildring av vänskap och tillit och man får verkligen en känsla av hur det kändes att vara barn.
Omslaget är dessutom otroligt snyggt, det är ju också viktigt.
Anna har också skrivit om boken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar