När Den motvillige monarken kom ut blev det stort rabalder. Allt fokus hamnade på delen av boken som beskriver kungens festande i mindre lämpliga miljöer. Vissa tyckte att det var på tiden att informationen kom fram, andra gjorde sitt bästa för att baktala författarna Thomas Sjöberg, Deanne Rauscher och Tove Meyer. Jag läser sällan "skandalböcker" när de kommer ut utan mer om jag råkar snubbla över dem i ett senare skede. Jag blev lite sugen på den här boken efter att ha läst boken om Haijbyaffären i höstas och så tog jag till slut tag i det.
Jag tyckte visserligen att det var intressant med historierna om kungagängets festande och jag håller med författarnas bedömning av att det är viktigt att det kommer fram hur kungen försatt sig i situationer som är möjligt utpressningmaterial. Men att bara fokusera på den delen är att förringa mycket av boken. Den intressantaste delen är i mina ögon den första, som berättar om kungens uppväxt och ungdom.
Författarna förankrar verkligen sin titel i materialet. Att växa upp som tronföljare framstår inte som någon dans på rosor. I och med att kungens far dog tidigt gick kungen från att vara prins till att bli kronprins och skulle skyddas till varje pris. Uppenbarligen är det bättre med könsneutral tronföljd, så man inte behöver lägga allt på en person. I boken beskrivs ett barn som är mest intresserat av bilar, grävskopor och hårda lekar. Barnet växer upp, är inte ett ess i skolan men med många som anstränger sig för att han inte ska särbehandlas. Efter grundskolan är det dags för snabbutbildning i alla olika militärslag och sedan studier i Uppsala. Boken beskriver en ganska kluven person, mån om att vara korrekt i officiella sammanhang, avslappnad och rolig privat.
Förordet och efterordet är minst lika intressant som själva boken. Det är spännande att läsa om arbetet med boken, det är ju ofta något man inte får reda på så mycket om. Jag tycker att det är tråkigt att den lite slutar vara en biografi efter Uppsalaåren och då övergår till att bara beskriva kungens privatliv (hur mycket privatliv en statschef nu har). Det skulle vara kul att få reda på mer om kungens liv, både officiellt och privat med familjen (jag är ju lite nyfiken). Skandalerna tar överhanden.
Lite motsägelsefullt så har den här boken gjort mig mer positivt inställd till både monarkin och monarken, även om jag fortfarande tycker att det är fel att statschefsposten ärvs. Boken får mig att tycka lite synd om kungen, det verkar inte som om han hamnat på rätt plats i livet. Han verkar ändå vara en trevlig person, som mest är stel offentligt. Jag kan rekommendera alla att läsa boken, både för skvallret och för den övriga informationen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar