Vissa böcker skjuter man upp att börja läsa utan att egentligen ha någon anledning till det. Man är sugen på att läsa dem, men det kommer alltid något annat i början. Eftersom jag lånat den av pappa och känner att det börjar bli dags att lämna tillbaka den tog jag till sist tag i att börja läsa Där jag kommer ifrån. Kriget mot förorten av Per Wirtén. Och det var ju tur att jag gjorde det, för detta är en av de absolut bästa böcker jag läst på länge. Helt välförtjänt har den hyllats och fått priser. Alla som har något som helst intresse för städer, historia, människor eller ideologier borde läsa den och alla andra också för den delen.
Boken är uppbyggd kring en vandring författaren gjort genom Stockholms södra förorter, från Kungens kurva till Gullmarsplan. Uppblandat med vandringen i nutid skriver Wirtén om de olika stadsdelarnas utveckling och de olika ideologier som under decennierna legat till grund för stadsstrukturen. Han blandar även in sin egen uppväxt och hur han med sina föräldrar flyttat mellan de olika ideal som funnits.
En av grunderna till boken är innerstadens nedlåtande syn på förorten och de människor som bor där. Många förorter sägs börja med bebyggelsen under femtiotalet och framåt och kritiseras för att ge upphov till rotlösa människor som inte har någon historia att förhålla sig till. Wirtén visar hur fel detta är, hur många platser har rötter från vikingatid och att man fortfarande på många ställen kan se de historiska spåren. Detta kompletteras med beskrivningar av de många olika ideologier som använts i byggandet av förorten och leder fram till att jag som läsare tycker att förorter framstår som betydligt mer komplex och intressant än innerstaden/stenstaden.
Mycket i de historiska skildringarna är hårresande, som Stockholms hantering av övriga kommuner i området när man önskade växa. En del av de problem som kringkommunerna länge dragits med uppkom när staden byggde bostäder på andra kommuners mark och sedan placerade sina mindre bemedlade invånare där. Det är också intressant att läsa om motståndet mot pendeltågsstationer i Stuvsta och Flemmingsberg, trots ett stort antal resenärer.
Jag önskar att alla nyurbanister, stadsbyggnadsborgarråd, samhällsplanerare och alla som tror att det bara finns ett sätt att lösa problem och bygga stad läser den här boken. Den visar tydligt på hur olika ideologier har legat till grund för hur man byggt det olika orterna, men också att det finns fördelar med alla de olika byggnadssätten. De trafikseparerade höghusområdena från 60- och 70-talen har sina problem, men också den stora fördelen att vara trafikseparerade. Grannskapsområdena från 40- och 50-talen kanske inte levde upp till sina ideal, men har skapat miljöer som folk fortfarande trivs i. Problemet är, som så ofta, att en privilegierad klass får skriva historien och därför underkänner alla andra sätt att leva. Wirténs bok visar tydligt att Stockholm är en bra stad på grund av sin mångfald av stadsdelar och inte trots den. Livet i förorten är lika (om inte mer) myllrande och varierat som livet i innerstaden. Förorterna har sin egen historia som är värd att berättas.
"Vi lever redan tätt men utspritt. Det är Storstockholms geniala hemlighet."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar