Boken jag läser för tillfället påminner mig så mycket om Stad-serien av Per Anders Fogelström så jag känner mig tvungen att skriva lite om dem också. Jag har älskat den serien ända sedan jag läste den någon gång för länge sedan (högstadiet? mellanstadiet?) men jag tror att många missar den för att de tvingas läsa den första boken i skolan och därför hatar den. Jag kan inte ens komma ihåg om vi läste den i skolan eller om jag bara läste den för att den fanns i mina föräldrars bokhylla.
Serien utspelar sig under 100 år från 1860- till 1960-talet och även om den främst handlar om några familjers utveckling handlar den även om stadens förändringar. Från hästdroskor till spårvagnar, bilar och tunnelbana. Från berg och rullstensåsar till nedsprängda gator. Och Katarinahissen. Jag gillar beskrivningen av staden minst lika mycket som karaktärerna som bor i den.
Min absoluta favoritpassage är när Emelie under Stockholmsutställningen 1897 jobbar på utställningsområdet med att tillverka och paketera tvål. Jag älskar beskrivningen av området, med alla kulörta lyktor och fantastiska hus, bland annat ett som är format som en parfymflaska (om jag inte missminner mig). Och hur Emelie njuter av att få sitta finklädd och arbeta men samtidigt känner sig lite felplacerad och tycker det är skönt när utställningen är över.
Jag gillar verkligen att man får följa så många personer och deras barn och barnbarn. Det är fascinerande hur mycket bättre alla får det matriellt och hur mycket som faktiskt händer på hundra år. Det är historia när den är som mest engagerande och jag tycker att alla bör ge böckerna en chans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar