måndag 21 november 2011

Fantasypamflett

När jag skulle skriva upp den här boken i min lilla bokanteckningsbok tyckte jag att det kändes lite tomt. Som om jag nog läst några fler böcker sedan den senast uppskrivna. Tur då att vi har bloggen, bara att titta tillbaka och se att jovisst, jag hade missat några. Nu är jag alltså uppe i 46 böcker i år. Bara fyra kvar till mitt mål, det ska jag nog klara. Patetiskt i jämförelse med Jenny, men så pendlar ju inte jag lika länge längre. Och uppenbarligen ägnar jag inte tiden jag får över åt att läsa.

Nåja, över till boken. De döda fruktar födelsen av Pål Eggert. På baksidan beskrivs den som en blandning av fantasy, skräck och socialrealism. Fantasy kan jag hålla med om, den utspelar sig i himlen och helvetet förutom på jorden, men skräck måste klassas som falsk marknadsföring. Jag blev inte det minsta rädd och jag klarar inte skräck överhuvudtaget. Jag blir till och med rädd för Scary movie, så då förstår ni hur långt från skräck den här är. Socialrealism då? Tja, att låta fattiga arbetare i Kina och Sydamerika samtala högtravande om att de blivit sjuka av att tillverka saker åt västvärlden kanske är realistiskt. Eller att låta en aktivist predika om patriarkatets fördärvlighet. Men det blir just högtravande predikningar som stoppar upp läsningen och gör en irriterad. Och då håller jag ändå med om det folk säger!

Det är predikningarna jag stör mig mest på, men ett nog så viktigt problem är att jag efter att ha läst boken inte känner mig kapabel att förklara vad den handlar om. Inte med mindre än att beskriva exakt allt som händer. Jag väntade på upplösningen, men när den väl kommer så är det mest ett antiklimax. Ingenting förändras egentligen. Jag vet inte om författaren tänkt sig en uppföljning, för han antyder händelser i slutet. Dessa känns visserligen intressantare än de som faktiskt inträffar i boken, men inte direkt något som får mig att hänga på låset hos förlaget.

En intressant tankegång i boken är att änglar och demoner kan färdas via internet. Dock verkar de inte använda sig av webbens möjligheter att påverka folk utan använder den mest som färdmedel. Överlag känns datordelarna i boken som om de är skrivna på nittiotalet, folk har inte egna datorer och känner inte igen en webadress. Det är mycket möjligt att jag har en snäv skildring av verkligheten i och med att jag hänger på internet i princip varje dag, både via dator och mobil, men det finns en ton i texten som antyder att internet är något mystiskt och annorlunda och den känns mer passande för internets barndom.

Som i flera böcker och filmer är helvetet betydligt bättre skildrat än himlen. Jag antar att det är för att vi människor har lättare att tänka oss smärta och plågor än oändlig lycka. Himlen här känns olidligt tråkig, fast med stora interna bråk bland änglarna. Helvetet är inte mer lockande, men känns mer realistiskt. Beskrivningen av helvetet och ängladelen av himlen är klassisk kristen mytologi. Den blandas dock upp rejält med new age. Och möjligtvis kabbala, det nämns en del men jag kan ingenting och den mytologin så jag vet inte om det kommer därifrån. Jag gillar inte den här blandingen, den känns som en sorts "alla ska ha rätt"-tänk, men var finns i så fall de andra världsreligionerna? Nä, det här känns mest som de sämsta delarna av new age och det har jag inte så mycket till övers för.

Jag tror inte att jag egentligen behöver sammanfatta vad jag tycker. Ointressanta karaktärer, irriterande brandtal, virrig mytologi och obefintlig handling. Det här är inte en bok ni behöver läsa.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar