I en avlägsen framtid, efter det som kallas Återkomsten, lever en Mary med sin mamma och sin bror i en liten by i en stor skog. Människorna har återgått till någon slags medeltidskultur, där religion är makt och kvinnor inte har så mycket att säga till om. Byn omgärdas av ett staket och bevakas av väktare, för ute i skogen finns De oheliga: ett slags zombievarelser som ständigt hungrar efter levande kött. Den som blir biten av en ohelig får smittan och tvingas välja: döden, eller att släppas ut till de andra monstren i skogen.
Byborna har levt isolerade i generationer, och de flesta tror att byn är allt som finns kvar av världen. Mary har dock svårt att finna sig tillrätta med det, hon har hört sagor om havet och vill gärna tro på en värld utanför stängslet. En dag blir hennes mamma biten och förvisas ut i skogen. En kvinna kan inte leva ensam i byn, hon måste tas omhand av familjen, gifta sig eller ansluta sig till Systerskapet, en slags nunneorden som håller byn i ett järngrepp. Då Marys bror avvisar henne tvingas hon flytta in i systrarnas katedral, och allt börjar gå utför. En dag håller inte stängslet för de oheligas attacker, byn invarderas och ingenting blir någonsin som förut.
Jag gillade den klaustrofobiska känslan som målas upp i boken, och det är spännande med zombierna (zombisarna?). Jag, som inte är nån expert vad gäller zombiekunskap undrar: skildras livet efter apokalypsen alltid som en återgång till gamla unkna värderingar där män jagar och försvarar och kvinnor föder barn och tvättar kläder? Har fått det intrycket nämligen... Och det känns ju väldigt trist och inte helt logiskt. Särskilt deppigt i böcker som denna, som utspelar sig flera generationer in i framtiden.
Jag är inte så förtjust i kärlekshistorien som är en stor del av De vassa tändernas skog. Den känns inte riktigt trovärdig, och därför inte blir särskilt intressant.
Boken är den första av tre i en serie.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar