När jag gick i ettan på gymnasiet läste en klasskompis Donna Tartt's Den hemliga historien och redovisade om den på svenskan. Hon var extremt entusiastisk, det var den bästa bok hon läst! Jag, som även då älskade böcker och lästelästeläste jämt blev såklart nyfiken och stod i kö länge på bibliotektet för att få låna den (den var alltså nyutkommen då, det här var på lägereldarnas och sagornas tid). Så fick jag den till slut i mina händer och... blev så himla besviken. Den var så tråkig! Så lång, och så tråkig, och jag avskydde ungefär alla karaktärer.
Sen har jag läst/hört/sett på tv om denna bok många, många gånger. Alla älskar den. Jag började tänka att det kanske vore roligt att läsa om den och se om jag fattar nåt nu som jag missade den gången. Så fick jag den i födelsedagspresent i somras och då var det väl liksom dags för den där andra chansen.
Nu har jag läst lite mer än halva, och den här gången är den jättebra! Jag vet inte om det beror på att jag är äldre och visare, att den är bättre på engelska eller på att jag hade alldeles för höga förväntningar på den och för mycket föreställningar om hur den skulle vara när jag läste den första gången, men bra är den.
Det bästa är att jag inte minns mer från mitt första försök än att den handlade om collegestudenter som studerar grekiska, så jag har ingen aning om hur den slutar! Förhoppningsvis fortsätter den vara bra. I'll let you know.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar